Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Kolonn
1026
uppbära en byggnadsdel, vanl. ett
tak, 1. över huvud taget mottaga
vertikalt tryck. Ett stöd med
liknande funktion som K. men av
annan form kallas pelare (se
d. o.). K. består av tre delar, bas,
skaft och kapital. Basen saknas
stundom; i sin enklaste form en
låg rund platta, utbildas den
olika inom olika stilar och vilar
inom vissa på en fyrkantig platta,
plint. Skaftet är antingen glatt
1. försett med refflor, kannelurer
(se d. o.), stundom även på annat
sätt ornerat. Kapitälet förmedlar
övergången mellan stödet och
det burna och har den rikaste
utsmyckningen. — De första ex.
på K. erbjuder den egyptiska
arkitekturen. Man skiljer här
huvudsaki. mellan lotus-,
papyrus- och palmkolonner, efter de
växter, av vilka de utgöra starkt
stiliserade efterbildningar. Basen
är en rund platta; skaftet är
antingen glatt och hieroglyfsmyckat
1. sammansatt av ett knippe
”stänglar” samt å
papyruskolonnen vid basen indraget och försett
med en bladkrans; kapitälet har
formen av en öppen 1. sluten
blomkalk 1. blomställning, resp,
palmkrona. Därjämte märkas särskilt
den protodoriska K., som med sitt
T. v. Egyptisk palmkolonn. — T. h.
Persiskt tjurkapitäl.
Bysantinskt kapital. (San Vitale,
Ra-venna.)
mångsidiga, stundom
kannelera-de skaft liknar den doriska, och
Hatorkapitälet, som på 2 1. 4
sidor har en bild av gudinnan
Hator (se ill. till D e n d e r a).
— Säregna för de persiska K. äro
de rikt utbildade tjur- 1.
enhör-ningskapitälen. — En
särställning intaga K. i det egeiska
kulturområdet genom sina nedåt
avsmalnande skaft (se ill. till
Byggnadskonst sp. 827). —
Inom den grekiska och romerska
byggnadskonsten fick K. sin
största användning (se Kolon
n-ordning). — I de fornkristna
kyrkobyggnaderna kommo
stundom antika kolonner till
användning, men även nya former
uppträda, särskilt på bysantinskt
område, och under medeltiden
viker den antika K:s
lagbundenhet för en allt större variation,
särskilt vad kapitälen beträffar.
I romansk tid fortleva dels de
antika acanthuskapitälen
ombil-dade, dels uppstå kapitäl med
enkla geometriska former, ss.
tärningskapitälet,
trapetskapitä-let och det normandiska
veckkapi-tälet, slutligen förekomma med
outtömlig fantasi smyckade
figur-kapitäl av varierande former.
33. — L e x. VI. Tr. 6. 6. 25.
Ord, som ej återfinnas under
K, torde sökas under C och H,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
