Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konglutination ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Kongo
1088
piskt fastlandsklimat, fuktigt
och ohälsosamt för européer.
Nederbörden är ganska riklig
(högst 1,700 mm.). I v., s. samt
n.ö. utbreda sig savannområden
med galleriskogar och
parklandskap, medan tropisk regnskog
förhärskar mellan
savannlandskapen. För regnskogarna
utmärkande äro bl. a. oljepalmen och
kautsjuklianer. Av djur må
nämnas elefanter, flodhästar,
noshörningar, giraffer, bufflar, antiloper,
apor, ss. gorilla och sjimpans,
hyenor, sjakaler, lejon, leopard,
pelikaner, flamingo, ibisfåglar,
skorpioner, termiter, tsetseflugan.
— Av K:s befolkning torde
dvärgstammarna vara äldst. De
synas fordom ha haft större
utbredning och leva nu i spridda
grupper. Befolkningens
huvudmassa utgöras av bantustammar,
varav de i K. boende baluba,
bushongo (”knivkastarf olket”),
bangula, fan m. fl. utgöra en
huvudgren. I n. K. bo
sudan-negrer, främst de en gång starkt
kannibaliska asandeh
(niam-niam) och de jämförelsevis ljusa
mangbetu. Européerna utgöra
10,000, därav över 100 svenskar.
K:s huvudnäring är ett primitivt
åkerbruk med odling av maniok,
jams, majs m. m. Insamling av
kautsjuk har efter den belgiska
ockupationen ålegat infödingarna
ss. en skyldighet och givit
anledning till svåra övergrepp mot
dem; numera utnyttjas dock
kautsjuklianerna föga.
Kakao-och kaffebusken odlas liksom
oljepalmen och giva växande
utbyte. Elefant jakten har avtagit.
Mineralfyndigheterna (särskilt
koppar- och uranmalm i prov.
Katanga i s. K.) ge däremot
ökad avkastning. Kongos
flodsystem bildar utmärkta vattenvägar
och kompletteras av järnvägar,
som kringgå vattenfallen, och
automobilvägar. Huvudstad är
Leopoldville. K. styres av en
generalguvernör, som kontrolleras av
kolonialrådet i Bryssel, vars chef
är minister för kolonierna, och
indelas i fyra provinser under
var sin guvernör. K. har en infödd
armé på 20,000 man, som
rekryteras genom värvning 1. utskrivning
och kommenderas av europeiska
officerare. Fetischismen är den
förhärskande religionsformen
bland infödingarna, men en livlig
såväl katolsk som protestantisk
mission bedrives i samband med
undervisning. — B. Franska
K. (se d. o. och Franska E k
-vatorial-Afrika) delades
1910 i tre kolonier (en fjärde,
Tsad, tillkom 1920), av vilka den
ö. på gränsen mot K. 2 A
benämnes Mellersta Kongo. 580,000
inv. — C. Det nordligaste
distriktet i Portugisiska Väst-Afrika (se
d. o.). — Historia. Portugisen
Diego Cam (Diogo Cäo) upptäckte
1482 mynningen av Kongofloden,
av infödingarna kallad Zaire, och
öppnade förbindelse med det rika
och tätt befolkade konungariket
K. Dess huvudstad var Mbansi 1.
Ambassa, av portugiserna kallad
San Salvador. Kristendomen
predikades i landet men tillika
infördes slavhandeln, och den ytliga
kultur, som bibragtes
befolkningen, blev av föga värde och
varaktighet. På 1800-t. upptogs
utforskandet av K. på allvar.
Livingstone upptäckte i slutet av
1860-t. Lualaba och framträngde
1871 till Nyangwe. På initiativ av
Leopold II av Belgien bildades
1876 en internationell förening för
Afrikas geografiska utforskande,
från 1882 kallad
Internationella K ongoasso ci at i o
-nen. Stanley, som 1876—77
lyckats fastställa Kongoflodens lopp,
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
