Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontinentalsystemet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Konto—Kontraband
1160
metri sp. 1186. —
Konti’-n u u m, en sammanhängande
mängd av ett oändligt antal
element i en 1. flera dimensioner,
t. ex. alla reella tal 1. alla punkter
på en yta.
Ko’nto, plur. k o’ n t o n 1.
k o’ n t i (ital. conto, av lat.
co’mputus, sammanräkning),
räkning, räkenskap, vid bokföring
benämning på en översiktlig
uppställning av varje särskild
avdelning av en persons 1. ett företags
räkenskaper. Se Bokföring
sp. 204.
Kontokura’nt, löpande (ital.
corrente) konto, fortlöpande
räkenskaper mellan personer,
firmor, banker etc. i varaktig
affärsförbindelse med varandra. K.
användes särskilt om räkenskaper
mellan två affärsmän 1. firmor,
vilka periodvis verkställa
inbördes avräkning. En banks K. med
en kund kallas vanl. löpande
räkning. Ä denna kan kunden
när som helst insätta och uttaga
medel och även skuldsätta sig till
ett visst belopp. Kontot föres som
upp- och avskrivningsräkning.
Konto’r (fr. comptoir, av
compter, räkna), eg. ”räknebord”,
handelsdisk; skriv- och
räken-skapsrum i ett affärsföretag
(affärskontor) ; expeditionslokal
(t. ex. biljettkontor) ; benämning
på vissa ämbetsverk (t. ex.
Statskontoret) 1. avdelningar av ett
sådant; förvaringsrum
(vindskontor) . — K o n t o r i’ s t,
biträde å K. — Kontorschef,
förste mannen å ett K. — K o n
-torsskrivare, innehavare av
vissa lägre tjänster i en del
statliga och kommunala verk.
Ko’ntra (lat. co’ntra), emot,
tvärtom, ofta i sms.
Ko’ntraband (ital.
cantra-bando, av lat. co’ntra, mot, och
bcfndum, påbud), artiklar, genom
vilkas införande i ett land man
bryter mot förefintliga
rättsregler 1. föreskrifter. Bland K.
märkas särskilt
krigskontra-b a n d, föremål, som i strid mot
en krigförande makts
notifika-tion om förbud härför sjöledes
befordras till dennas fiende.
Tidigt har i folkrätten hävdats,
att krigförande icke äger rätt att
godtyckligt uppföra vilka
artiklar som helst på sina
kontra-bandslistor, då de neutrala
makterna måste anses ha rätt att
under krig — låt vara med viss
inskränkning — fortsätta sin
handel och sjöfart. Å kontinenten
ansågs under de krig, som ägde rum
under senare delen av 1800-t., att
ss. K. borde upptagas endast rena
krigsförnödenheter, då man
däremot i England och Amerika till
K. även hänförde vissa varor, som
icke användes uteslutande till
krigsbruk, dock under
förutsättning att sådana varor bevisligen
voro avsedda till bruk för
fiendens armé 1. flotta. Dessa K.
benämnas relativa, till skillnad
från den förra gruppen,
absoluta K. Sverige har i princip
endast erkänt absoluta K., som
kommit till uttryck i en Kungl.
kung. 1904. Londondeklarationen
(se d. o.) 1909 är uttryck för en
kompromiss mellan den
kontinentala och engelsk-amerikanska
ståndpunkten. Enl. densamma
indelas varorna i tre grupper: 1)
absoluta K., ss. vapen,
ammunition, militära beklädnads- och
utrustningspersedlar, rid-,
drag-och lastdjur, pansarplåtar,
maskiner, avsedda för tillverkning
av vapen och krigsmaterial; 2)
relativa K., omfattande vissa
varor, som äro användbara såväl i
krigiska som fredliga ändamål,
ss. livsmedel, bränsleämnen,
transportmedel; 3) varor, som
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
