Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrabas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Kontraktionsteorin—Kontrasignation
1164
Kontraktionsteorin vill göra
gällande, att jordklotet på grund
av så småningom skeende
avkylning av dess glödande inre
sammandrager sig, varvid den fasta
jordskorpan, för att kunna
anpassa sig till jordens sålunda
förminskade massa, skrynklas 1.
veckas, och att bergskedjorna
bildats på detta sätt. K. uppställdes
urspr. av den franske geologen
Élie de Beaumont och J. D. Dana
(se d. o.) samt utvecklades
närmare av A. Heim och Edv. Suess
men är nu tämligen allmänt
övergiven.
Kontraktu’r (lat.
contractu’-ra), sammandragning. Användes i
medicinen som beteckning för
felställningar genom ärrbildning och
förkortning av muskler. K.
inträder ofta vid förlamningar, varvid
motsatt verkande muskler ta
överhand (t. ex. K. i böjställning vid
förlamning av sträckmuskler).
Behandling operativ.
Kontramande’ra (lat. co’ntra,
emot, och manda/re, uppdraga
åt), upphäva en förut given
order.
Kontrapositio’n (lat.
contra-posi’tio), motställning. Se 0 m
-d ö m e.
Kontrapo’st (ital.
contraposto) betecknar den ställning hos
människokroppen, varvid
kroppstyngden vilar på ena benet, medan
det andra reglerar balansen. K.
är ett särskilt i skulpturen ofta
använt motiv (jfr ill. till
Bild-huggarkonst sp. 1507—08).
Ko’ntrapunkt (lat.
contra-pu/nctus, ital. contrapunto, fr.
contrepoint, eng. counterpoint), en
mot ett huvudtema, ca/ntus
fi’r-mus, förd, melodiskt självständig
stämma. K. kallas lika, om i
sättningen not svarar mot not;
olika, om flera noter sättas mot
en i huvudtemat. I enkel K.
bibehålla stämmorna inbördes sin
givna plats; i dubbel K.
(tredubbel, fyrdubbel o. s. v., om tre 1.
fyra stämmor deltaga) växla de
läge, så att t. ex. understämman
intar överstämmans o. s. v. I
tredubbel K. finnes möjlighet till
6 stämväxlingar (omvändningar),
i fyrdubbel K. ända till 24.
Växlingen kan ske i oktaven, deciman
1. duodeciman (dubbel K. i
oktaven o. s. v.). — K. förekom redan
tidigt under medeltiden; den
utbildades särskilt av den
nederländska skolans mästare. Under
1600- och 1700-t. fick K. i fugan
sin fulländning genom Bach och
Händel. Reglerna för K. ha
växlat. I äldre tid fördes K.
oberoende (mer 1. mindre) av
harmonins lagar men har under
1800-t. av flera teoretiker ställts
i intim anslutning till
klangläran. Nya riktlinjer för K:s
studium ha angivits av E. Kurth
(se d. o.).
Kontrasignatio’n (av lat.
contra, emot, bredvid, och signa’re,
teckna), den särskilda
underskrift, som, jämte myndighetens
egen, åsättes från en myndighet
utgående expedition av den
person, som har att ansvara för det
skriftliga avfattandet av
beslutet. — K. har en särskild
betydelse vid expedition av
regeringsbeslut. En ministers K. är
därvid vanl. villkoret för
giltigheten och verkställbarheten av
statschefens beslut. — I Sverige
innebar K. å konungens beslut
urspr. endast, att den
föredragande intygade expeditionens
överensstämmelse med det av
konungen fattade beslutet men
kom sedermera, särskilt i
anslutning till utvecklingen under
frihetstiden, att dessutom
utgöra ett villkor för beslutets
Ord. som ej återfinnas under il, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
