Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrollverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
Kontur—Konung
1172
Kontu’r (fr. contour),
ytterlinje, grunddrag.
Kontusio’n (av lat.
conju/nde-re, krossa, mörbulta), beteckning
dels för yttre våld, som drabbar
kroppen utan att huden går
sönder, dels för följderna genom
skada å underliggande organ,
vanl. blodkärl med mindre
(blåna-der) 1. större blödningar. (Även
andra organ, ss. ben, hjärna, lever
o. s. v., kunna drabbas av K.)
Konung, en ur germansk
ordstam härledd beteckning för
statsöverhuvudet i en monarkiskt
styrd stat. Med K. avsågs i forna
tider styresmannen (lat. rex) 1.
hövdingen över huvud taget för
ett folk. Alla kända
statsbildningar kunna sålunda under viss
period av sin utveckling sägas
ha varit styrda av K. Under
äldre tider förekommo icke
sällan samkonungar. K. tillsattes
oftast genom val, särskilt bland
germanerna, hos vilka man
därvid ofta höll sig inom en viss
ätt. Stundom valdes en
konungason till K. redan under faderns
livstid. Med tiden växte
konungamakten i betydelse, och
arvmonarkin började efterträda
valmonarkin. Inom Europa förblev
endast konungariket Polen in i
det sista valmonarki. — K:s
ursprung ansågs ej sällan
gudomligt. Sedermera förlänade den
katolska kyrkan genom
kröningen (se d. o.) konungadömet en
mystisk helgd. Till dessa t e o
-kratiska föreställningar om
K:s höghet sällade sig med tiden,
allteftersom K:s makt växte,
patrimoniella idéer om
K. ss. ägare med arvsrätt av sitt
rike. Den moderna, från
Monte-squieus konstitutionella
doktrin stammande
stats-åskådningen ser i K. ett
statsorgan vid sidan av
folkrepresen
tationen (riksdagen). I
monarkiskt styrda länder är K is
maktbefogenheter avgörande för
statsskicket (se Monarki). —
Under valmonarkins tider fick K.
före trontillträdet avlägga
konungaed 1. konungaförsäkran
(se dessa ord), överträdelse från
K:s sida av desSa åtagna
förpliktelser betraktades ss. giltig
anledning att uppsäga K. tro och
lydnad samt avsätta (vräka) honom.
I nutidens konstitutionella
monarki är K. ss. statschef
oantastlig. Jfr
Ministeransva-r i g h e t. Även ss. privatperson
anses K. stå utanför den vanliga
straff- och civillagstiftningen. —
Samtidens europeiska
konunga-dömen äro Belgien, Bulgarien,
Danmark, Island, Italien,
Jugoslavien, Nederländerna, Norge,
Rumänien, Spanien,
Storbritannien och Nord-Irland, Sverige
samt Ungern. — I Sverige rådde
valmonarki till Gustav Vasa, som
införde arvkonungadöme. I
realiteten har emellertid denna
utveckling gått småningom. Valet
och hyllningen vid Mora stenar
underläts stundom under senare
medeltiden, och eriksgatan reds
sista gången av Karl IX. Den
vanl. starkt bindande
konungaeden har ersatts av
konungaförsäkran. Kröningen har varit i
bruk intill senaste tid. Vid
konungaättens utslocknande har
riksdagen (ständerna) utsett ny
tronföljare. — Enl. R. F. § 3 äro
K:s gärningar fredade emot allt
åtal. I förmögenhetsrättsligt
hänseende representeras K. av
riks-marskalksämbetet. Anslagen till
K. och hans hov (se d. o.) utgå
under riksstatens första
huvudtitel, varjämte K. äger disponera
de kungliga slotten med
tillhörigheter. Förbrytelser mot K. 1.
hans hus betraktas ss.
högförrä
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
