Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krusbärsstekel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1425
Krusbärsstekel—Krut
1426
Krusbärsstekel, se
Blad-s t e k 1 a r.
Kruse, M a t h i 1 d a,, se
Mailing.
Kruse. 1- John K., f. 1865,
d. 1914, museiman,
konsthistoriker. K. var urspr.
litteraturhistoriker och utgav 1895 en
avhandling om Hedvig Charlotta
Norden-flycht. 1896 anställd vid Nat.
mus., vars handtecknings- och
gravyrsamling han förestod till
1911, ägnade han sig särskilt åt
studium och publicering av
Rem-brandts teckningar men även åt
analys av dennes målningar
(Rembrandts färger, 1912). — 2.
0 1 e K., f. 1868, målare av dansk
börd. Hans målningar, bl. a.
Livets träd (Göteborgs mus.),
präglas av naiv stilisering och ett
allegoriskt 1. bibliskt innehåll.
v. Krusenstjerna, adlig ätt,
introducerad 1650. 1. Edvard v.
K., f. 1841, d. 1907, ämbetsman
och politiker, var civilminister
1883—89 och 1896—1902 samt
blev 1889 generalpostdirektör.
Hans stora
ämbetsmannaduglig-het togs i anspråk för en mängd
skiftande uppgifter. Led. av F. K.
1885—93 och av A. K. från 1894,
var K. i riksdagen moderatliberal
vilde. — 2. Henning v. K., f.
1862, vice amiral 1923, chef för
marinstaben sedan 1916. K. var
sjöminister 1910—11.
Krusflor, ett slags crépe (se
d. o.).
Krusmynta, se Mynta.
Krussjuka, flera
växtsjukdo-mar, utmärkta av att bladen
krusa och rulla ihop sig. Viktigast
är bladrullsjuka (se d. o.).
Krussyra, se Rumex.
Kru’sta (lat., skorpa),
sårskorpa 1. annan intorkad
beläggning.
Krusta’d (fr. croustade),
bak
verk, kokt i flottyr på s. k.
krustadjärn, så att det får
formen av en bägare, vilken serveras
fylld med någon stuvning.
Krut, ett sprängämne (se d. o.)
av sådan beskaffenhet, att det
lämpar sig till utdrivning av
projektiler ur eldvapen (jfr Kanon och
Handeldvapen). K. skall äga
sådan förbränningshastighet, att
ett jämnt och jämförelsevis lågt
tryck uppstår under projektilens
gång genom loppet;
förbrännings-temperaturen bör ej vara så hög,
att godset i eldvapnet smälter; de
vid förbränningen uppstående
produkterna böra ej kemiskt
inverka på godset. K. skall
dessutom vara lätt och säkert
an-tändligt och bör vara så beskaffat,
att självantändning ej uppstår.
Man skiljer mellan två olika
krutslag, mekaniskt och kemiskt
K. — Mekaniskt K.
(svartkrut och brunkrut) består av
blandningar av salpeter, kol och
svavel. Svartkrutet består vanl.
av 75 % kalisalpeter, 15 % kol och
10 % svavel. Det antändes, om det
upphettas till en viss temperatur,
varvid salpetern oxiderar kolet
och svavlet. Vid förbränningen
bildas koloxid, koldioxid, kväve,
svavelväte m. fl. gaser till 42 å 45
% av K:s vikt samt dessutom
fasta ämnen (kaliumkarbonat,
-sulfat, -sulfid m. fl.). De
gasformiga produkterna (k r
utgå s e n) ha vid vanlig
temperatur och normalt tryck en volym
av c:a 270 kbcm. per gr. K., vid
den höga förbränningstemper
aturen mångdubbelt större. De
fasta förbränningsprodukterna
utslungas dels i luften
(krutrök), dels kvar stanna de i
vapnet som krutslagg 1.
krutsmuts. Svavlet stannar nästan
helt och hållet i krutsmutsen men
åstadkommer genom sin närvaro
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
