Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftfångst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1445
Kräftfångst—Kräftpest
1446
ledad. Huden avsöndrar en mer 1.
mindre hård, förkalkad kutikula,
som avkastas vid hudömsning och
återbildas. Ofta finnes ett skal
(hudveck med dylik kutikula),
som helt 1. delvis övertäcker
fram-kroppen 1. hela kroppen. En
typisk kräftdjursextremitet,
klyv-fot, består av två, från
höftleder utgående, ledade grenar:
en yttre, hårbesatt, plattad s i m
-fot och en inre g å n g f o t.
Därtill komma bihang av olika
form och funktion. Av huvudets
två par antenner är det bakre ett
ombildat extremitetpar liksom
mundelarna: 1 par överkäkar
(mandibler) och 2 par
underkäkar (maxiller), bestående av
en för tuggning ombildad höftled,
tugghöft, och vanl. en kort
p a 1 p (gångfotsgren).
Munöppningen ligger på huvudets
undersida. De därpå följande
extremi-teterna, käkfötterna, bilda
i storlek och form övergången
till framkroppens sim- 1.
gång-fötter, vars bihang ofta äro
om-bildade till gälar. Bakkroppens
extremiteter äro vanl. mindre och
ha i regel båda grenarna
utvecklade. Av sinnesorgan finnas bl. a.
statiska organ (se d. o.) hos vissa
högre K. och enkla punkt- 1. sam-
Kräftdjur. Fig. 2. Viktigare inälvor hos
hona av vanlig kräfta. 1 hjärna; 2
antennkörtel; 3 matstrupe; 4 urinblåsa;
5 överkäkmuskel; 6 äggstock; 7
äggledare.
Kräftdjur, Fig. 3. De viktigaste
typerna av extremiteter hos hane av vanlig
kräfta. 1 överkäk; 2 2:a underkäken;
3 3:e käkfoten; 4—6 l:a—3:e
bak-kroppsfötterna. Jfr Fig. 1.
mansatta sidoögon på huvudet.
Blodkärlssystem kan saknas 1.
vara väl utvecklat, dock ej slutet.
Som exkretionsorgan fungerar ett
par antennkörtlar, som
mynna vid bakre antennens bas,
1. ett par s. k. skalkörtlar
vid bakre underkäksparet. K. äro i
regel skildkönade, de fastsittande
och parasitiska K. dock ofta
hermafroditer. Stundom
förekommer partenogenes. Utvecklingen
är vanl. förbunden med
metamorfos. Larven, nau’plius, har ett
tredelat punktöga och tre par
extremiteter. De flesta K. leva i
havet, en del i sötvatten 1. på
land. Fossila K. äro kända ända
från kambrium. Till K. höra
bl. a. bladfotingar, karplöss,
loppkräftor, musselkräftor och
rank-fotingar, vilka bilda gruppen
Entomo’straca. övriga K.
hänföras till Malaco’straca (se d. o.).
Kräftfångst, se Rep t ant i a.
Kräftpest, bakteriesjukdom
hos kräftor, spec. flodkräftan.
Nästan alla smittade djur dö,
dock utan att visa några
påfallande sjukdomssymtom. K.
spri-des huvudsaki. därigenom, att
friska kräftor förtära i K. döda
dylika, även genom fiskredskap
o. d. I Sverige har K. härjat sedan
1907 i Mälaren—Hjälmarens
vattensystem, där kräftbestånden
flerstädes förintats, men har nu
avtagit. K:s spridning hindras
genom kontroll på försäljning av
kräftor m. m.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
