Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvalö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525
Kvalö—Kvantteori
1526
pas med besprutning 1. tvättning
med nikotinhaltiga vätskor,
kar-bolineum-emulsion m, m., i
växthus och drivbänkar även medelst
rökning med nikotinpreparat,
o. s. v. Husdjursparasiter finnas
bland fästingar, fågel- och
hår-säckskvalster (se dessa ord) samt
skabbdjur (se Skabb).
Behandling huvudsaki. som vid skabb. Se
även O r d j u r och
Vatten-k v a 1 s t e r.
Kvalö, se Hammerfest.
Kwangsi, annan form för
Kuangsi.
Kwangtung, annan form för
Kuangtung.
Kvanne, se Angelica.
Kwannon, se K u a n - y i n.
Kvantitati’v (se
Kvantitet), som avser mängden,
storheten 1. graden. Jfr Analys sp.
398.
Kvantite’t (lat. qua’ntitas),
myckenhet, storlek, mängd.
Språkv. I fonetiken ett språkljuds
1. en stavelses längd, d. v. s. den
tid, under vilken ett språkljud
artikuleras. Vanl. skiljer man
endast på korta och långa
språkljud. Så är i i fina långt, men kort
i finna, där n är långt; i båda
fallen är a kort. Alla språkljud
kunna uttalas långa 1. korta. I
svenskan betecknas vanl. lång
konsonant med dubbelskrivning, i en del
språk kunna vokalerna
dubbel-skrivas för betecknande av längd,
t. ex. holl. aa, ee för långt a resp.
e. Stavelses K. beror på däri
ingående språkljuds längd.
Kvantitetsteorin (i sina
grunddrag uttalad redan av
italienaren D a v a n z a’ t i, f. 1529,
d. 1606) utsäger, att
penningvärdet bestämmes av förhållandet
mellan varumängd och
penningmängd, så att t. ex. ökad
penningmängd 1. minskad varumängd
medför en mot förändringen pro-
portionerlig stegring av
penningvärdet (under i övrigt lika
förhållanden, särskilt oförändrad
omloppshastighet). Jfr
Penningväsen.
Kvantteori (lat. qua’ntum,
huru stor), en av Max Planck
1900 framställd teori, enl. vilken
ljusstrålningens emission ej sker
kontinuerligt utan
diskontinuer-ligt, i ”kvanta”, som äro
proportionella mot strålningens frekvens.
Varje kvantum innehåller en
energimängd Æy, där h är Planeks
konstant — 6,54-10—27 ergsekund
och v strålningens frekvens.
Tidigare hade man förgäves försökt
att ur de ”klassiska” teorierna,
Maxwells elektrodynamik och
Newtons dynamik, härleda lagen
för värmestrålningen som
funktion av den strålande kroppens
temperatur och strålningens
svängningstal. Alla dessa försök
hade givit det orimliga resultatet,
att energin för oändligt växande
svängningstal skulle gå mot
oändligheten, medan de för låga
svängningstal gåvo approximativt
riktigt resultat. Enl. K. måste
strålning av högt svängningstal
emitteras i så stora kvanta, att det
sällan inträffar, att en atom får
tillräcklig energi för att emittera ett
kvantum, varför energin för
oändligt växande svängningstal går
mot noll. Planck fann en formel,
som visat sig stämma väl med
erfarenheten. Denna teori har
sedan, i många gånger utvidgad och
modifierad form, tillämpats på
en mängd fysiska fenomen. Så
tillämpade Einstein 1907 K. på
läran om fasta kroppars spec.
värme. Han antog härvid, att
atomerna svänga kring
jämviktstillstånd och att energin fördelas
på atomerna pä samma sätt, som
Planck funnit för sina strålande
partiklar. Teorin ledde till goda
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
