Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kymatologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Kymatologi—Kyniska skolan
1570
kiska byggnadskonsten utbildat
ornament, skulpterat 1. målat,
bestående av en starkt stiliserad
bladfris. Man skiljer mellan
do-riskt, joniskt och lesbiskt K.
Särskilt det joniska K., vanl. kallat
ä g g s t a v, har blivit en
omtyckt ornamentform även i senare
tiders klassicistiska arkitektur
och konsthantverk.
Kymatologi’ [ky-] (av grek.
ky’ma, våg, och lo’gos, lära),
läran om i atmosfären,
hydrosfä-ren och litosfären (se Jorden)
vid två medias glidning mot
varandra uppkommande
vågbildningar, ss. vattenvågor, dyner m. m.
Kymbo, socken i Skarab. 1.,
jämte Valstad, Vättak och
Sun-tak pastorat i Skara stift. 305 inv.
Kymmene älv [ky’-], fi. Kymi,
vattendrag i Finland, upprinner i
Vasa L, bildar avlopp för det s. k.
Päijännesystemet samt utmynnar
med flera armar i Finska viken.
490 km. Awattningsområde 37,000
kvkm. Segelbar endast inom
sjöregionen, spelar dock K. på grund
av sitt läge inom den egentliga
skogsregionen och sin relativt
stora vattenmängd en synnerligen
viktig roll för timmerflottningen.
Vid dess mell. och nedre lopp
finnas talrika sågverk,
pappers-massefabriker och pappersbruk.
Givande fiske, särskilt av lax. K.
var 1743—1809 Sveriges
gränsflod mot Ryssland.
Kymogra’f [ky-] (av grek.
ky’ma, våg, och gra’fein, skriva),
av Carl Ludwig i fysiologin
infört instrument, som numera
användes till registrering av olika
rörelser (muskelkontr aktion,
tryckvariationer i blodkärlen
m. m.). K. består av ett urverk,
som med konstant hastighet
driver en cylinder, beklädd med sotat
papper, på vilket en skrivapparat
upptecknar rörelsen i fråga (i
form av en kurva). Cylindern kan
ersättas med s. k. oändligt papper
(skriften sker då med bläck).
Kymosi’n [ky-], se Löpe.
Kymrer [ky’-], se Kelter.
— K y m r i s k a språket, se
Keltiska språk.
Ky’ndel, Sature’ja horte’nsis
(fam. Labia’tae), kryddväxt,
härstammande från
Medelhavsländerna, i Sverige föga odlad.
Ky’ndelsmässan (av fnord.
kyndill, ljus; lat. candela’ria 1.
mi’ssa candela’ rum),
”ljusmässan”, är ett annat namn för den
s. k. Jungfru Marias
kyrko-gångsdag, vilken (på grund
av Luk. 2: 22) firas 40 :e dagen
efter jul, d. v. s. 2 febr, [hos oss
dock numera på närmaste (vanl.
= följande) söndag], till minne
av Jesu frambärande i templet.
Namnet K. härrör från seden att
på denna dag bära brinnande ljus
i mässan. I romerska kyrkan
invigas vid K. de vaxljus, som skola
användas under året, samt
företages en stor procession med
brinnande ljus. Dessa bruk gå
ytterst tillbaka på en fornromersk
ljus- och reningsfest.
Kynewulf [ky’-], engelsk
skald, levde i slutet av 700-t. I
fyra bevarade dikter behandlar K.
Kristi himmelsfärd och
Apostlagärningarna samt legenderna om
Juliana och Elena; han ansluter
sig till den folkliga epiken.
Kyniska skolan [ky’-],
cy’-niska skolan, stiftades av
Sokrates’ lärjunge Antistenes i
Aten kort efter mästarens död
(399 f. Kr.) och hade till
samlingsplats gymnasiet på kullen
Kynosarges invid staden. Därav
och trol. ock på grund av det
djuriskt primitiva levnadsideal
(grek. ky’on, hund), som skolan
hävdade, fick den sin beteckning.
Kynikerna, bland vilka utom
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
50. I. e x. VI. Tr. 2». 6. 25,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
