Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkebyn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1583
Kyrkoegendom—Kyrkofonden
1584
den i svenska kyrkans högmässa
efter predikan av prästen vid
altaret lästa sammanfattande bönen
(för kyrkan, fäderneslandet,
hemmen etc.). En dylik bön var redan
på 100-t. i bruk i de kristna
församlingarna, splittrades i den
romerska kyrkan i samband med
mässoflerstankens framträngande
men återställdes av
reformatorerna. Under fastan ersättes K. av
litanian (se d. o.).
Kyrkoegendom, dels kyrkorna
tillhörig 1. dem eljest anslagen
egendom, dels för avlöning av
prästerskap och klockare
disponerad egendom (boställen). Den
svenska rätten kände vid tiden
för kristendomens inträngande
blott fysiska personer ss. ägare
av jord och annan egendom;
kyrkan och kyrkoegendomen ansågs
alltså tillhöra den 1. dem, som
byggt kyrkan 1. skänkt egendom
för dess behov. Rätt snart vunno
dock de kyrkliga kraven, att K.
skulle vara undandragen enskild
äganderätt, gehör, och
lokalkyrkan erkändes som ägare.
Dessutom tillädes den kyrkliga
jorden i stor utsträckning
skattefrihet, det andliga frälset (se
Frälse). Genom Gustav Vasas
reduktion indrogs till kronan all
jordegendom av betydelse, som
användes för kyrkornas eget behov.
Därvid respekterades i regel
prästernas bostadsboställen
(prästbo-len), under det större delen av de
för prästernas räkning anslagna,
på arrende upplåtna boställena
jämte biskops- och
klockarbostäl-len indrogos. De anslogos
emellertid efter någon tid i ej ringa
utsträckning till sina forna
ändamål, dock blott under
besittningsrätt (förläning). Kyrkolagen av
1686 förutsätter, att kyrka kan
äga egendom i löst och fast, och
1723 års prästerliga privilegier
innebära en garanti utåt för
kyrkorna och prästerskapet mot
disposition av deras ekonomiska
tillgångar för främmande
ändamål. — Den kyrkornas enskilda
egendom (egentlig K.), som vid
reformationen lämnades orubbad,
har i allm. icke någon större
ekonomisk betydelse. Den består,
förutom av för kulten avsedda
föremål (res sa/crae) och inventarier,
av smärre jordlägenheter, i en del
städer tomter, stundom
disponerade av präster 1. klockare, eljest
utarrenderade. I de forna
dansknorska provinserna, särskilt
Skåne, har däremot kyrkornas
jordegendom en avsevärd
ekonomisk betydelse för dessa. Särskilt
Lunds domkyrka är en stor
jordägare. Denna egendom är i regel
upplåten på arrende. Vissa
halländska kyrkohemman, vilkas
natur av K. varit omtvistad, ha
sedan 1863 fått skatteköpas.
Kyrkogång, se
Kyrkotag-n i n g.
Kyrkofonden, se Prästlön.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
