Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoskrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Kyrkoskrud
16
Fr. v, Mässhake av röd guldbrokad med kors av knypplade spetsar samt
Bielke-Sparre- och Lillie-Sparrevapnen. 1600-t. Borgs kyrka, Östergötland. — Mässhake av
karmosinröd sammet med guldornering. 1700-t. Adolf Fredriks kyrka, Stockholm.
— Mässhake av violett siden med guld- och silverbroderi. Komponerad av F.
Boberg, utförd av Licium 1913. Uppenbarelsekyrkan, Saltsjöbaden.
förrättar mässa. Dess ursprung
är det cirkelrunda plagg, pae’nula,
som under de första årh. e. Kr.
allmänt bars i den
grekiskromerska världen. Inemot 1000-t.
blev den halvcirkelformig och
omslöt, hopsydd mitt fram,
koniskt gestalten. Under 1300-t.
började man förkorta mässhakens
sidor; förkortningen ökades mer
och mer, till dess att formen på
1600-t. blev den till axeln
uppskurna, rakt nedhängande.
Mässhaken var utförd av dyrbara
vävnader och broderier. Till prästens
Mässhake av Regensburgbrokad. 1200-t.
Skara domkyrka.
medeltida dräkt hörde även
kaftan (talar) och kappa. Efter
reformationen upptogos i Sverige
dessa plagg vid en del kyrkliga
förrättningar, och på 1700-t. blev
kappan ett liturgiskt plagg.
Kaftanen är numera utbytt mot en
åtsittande och kortare rock, s. k.
prästrock. Den i Sverige nu
brukliga prästkragen
härstammar från 1600-t. Handlin har
ej använts efter reformationen,
stola begagnades däremot in på
1600-t. och har delvis åter tagits
i bruk. — Diakonernas
d r ä k t utgjordes av samma
delar som prästens med undantag
av mässhaken, som ersattes av
dalmatika och tunika.
Dalmatikan, som jämte stolan
(buren på annat sätt än
prästens) är diakonens ämbetstecken,
är av enkelt snitt, fram och bak
rakt nedhängande våder, först
hopsydda i sidorna, i senare tider
öppna, ärmarna vida och raka.
Fram- och ryggstycke pryddes
ofta med smala, över axlarna
gående band (cla’vi). Tunikan, som
jämte handlinet är subdiakonens
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
