Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsorgan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Könsorgan
74
ningsorgan. Hos sug- och
binnikemaskar finnas särskilda
gule-stockar, innehållande
närings-celler, som tillsammans med en
äggcell omslutas av äggskalet.
Detta senare bildas i en s k a 1
-körtel. Hos borstmaskar
uttömmas könscellerna i
kroppshå-lan och utföras genom särskilda
utförsgångar 1. genom
utsönd-ringsorganen. Hos blöt- och
leddjur bilda könskörtlarna en
avgränsad del av den starkt
reducerade kroppshålans vägg och ha
direkt fortsättning i
utförsgång-arna. Hos insekter m. fl. äro
honornas utförsgångar delade i
äggledare, ”livmoder” och ”slida”
samt äga körtlar och
sädesbehål-lare (recepta’ aulum se’minis) för
förvaring av sädesvätska. Hos de
flesta ryggradsdjurshanar
(undantag benfiskar, där
könskörtlarna ha särskilda utförsgångar,
som stå i samband med
urnjurarnas bakre del) stå testiklarna i
förbindelse med urnjurarnas
främre del, så att sädesvätskan
utföres genom urnjuregången.
Då urnjurarna (hos Amnio’ta)
upphöra att fungera som
ut-söndringsorgan, kvarstår denna
främre del ss. bitestikel och
urnjuregången ss. sädesledare.
Hos honorna tömmas äggen i
kroppshålan och upptagas av
M ü 11 er s k a gången 1.
äggledaren (vilken är förkrympt hos
hanarna). Vanl. mynna K:s
utförsgångar i en kloak, vilken först
hos däggdjur (undantag
kloakdjur) uppdelas i urogenital- och
analöppning. Hos vivipara
ryggradsdjur utvecklas embryonerna
vanl. i en utvidgad del av
ägg-ledaren, livmodern (u1 terus).
De båda uteri äro antingen
fullständigt skilda (uterus du’plex)
ss. hos gnagare, nedtill förenade
(uterus bico’rnis) ss. hos rovdjur
Fig. 1. Könsorgan jämte närliggande
organ hos mannen. B. sittben; P.
prostata; Pe. penis; S. pung; S.ö.
stol-gångsöppning; T. testikel; U.b.
urinblåsa; Ü.l. urinledare; V.d.
sädesledare; V.s. sädesblåsa; Ä. ändtarm.
1. helt sammanvuxna (uterus
si’mplex) ss. hos apor och
människa. Nedanför livmodern ligger
vanl. en oparig s 1 i d a, i
veterinäranatomin kallad skida,
(saknas hos kloak- och många
pungdjur), vilken vid parningen
upptar det hanliga
parningsorga-net, penis. Parningsorgan
förekomma hos plattmaskar, snäckor,
insekter, sköldpaddor, krokodiler,
strutsar m. fl. samt hos däggdjur.
Som parningsorgan tjänstgöra
hos t. ex. huvudfotingar en
fångstarm, kräftdjur ett par
extremiteter och hajfiskar de mellersta
strålarna i bukfenorna. —
Människa. De två testiklarna
(T., fig. 1) äro inneslutna i
hinnor, som medföljt vid deras
nedsjunkande ur bukhålan under
fosterstadiet, och äro ytterst täckta
av ett gemensamt hudveck,
pungen (scro’tum; S., fig. 1).
Testiklarnas kanaler fortsätta i
utförsgångar, vilka samlas i de
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
