Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ladufogde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Laertes—de La Fayette
128
förbittrat socialt patos samt en
förenklad, dekorativt stiliserad
form. Se ill. till Belgien sp.
1245.
Lae’rtes, se Odysseus.
Læsta’dius, gammal
norrländsk prästsläkt. — 1. Lars
LeviL, f. 1800, d. 1861,
kyrkoherde i Karesuando 1826, i Paj ala
1849. Ss. väckelsepredikant och
folkuppfostrare i stor stil utövade
L. ett utomordentligt
inflytande på lappbefolkningen, vilken
genom honom rycktes upp ur
dryckenskap och sedligt förfall.
Den av honom framkallade
religiösa rörelsen
(læstadia-n i s m e n), vilken fortsatt även
efter hans död, nu i en något mera
evangelisk form, har, delvis i
samband med lapparnas känslosamhet
och hela själsliga läggning,
erhållit en egenartad extatisk prägel,
med mycken gråt och jubelrop,
visioner och konvulsioner
(liiku-tuksia, ”rörelser”). Den har f. ö.
spritt sig ej blott inom n. Sverige,
där den nu är förhärskande i alla
finsktalande församlingar och
bland lapparna n. om Lule älv,
utan även till Finland och n.
Norge. — 2. P e t r u s L., f. 1802,
d. 1841, den föregzs broder,
lapp-marksmissionär, framför allt
bekant för sin Journal af Petrus
Læstadius, för första året af hans
tjänstgöring såsom missionaire i
Lappmarken (1831; 1833 en
fortsättning innefattande åren 1828
—32), där han i en frisk och
livfull stil skildrar sina resor i
Lappmarken samt lapparnas
seder och bruk.
Lafargue [-fa’rg], Paul, f.
1842, d. 1911, fransk socialist,
måg till Karl Marx. Medlem av
första internationalens styrelse,
deputerad 1891—92. L.
medarbetade i ett flertal socialistiska
publikationer. Bland hans skriftei-
märkes Le droit å la paresse
(1887; Rätten till lättja).
La Fayette [lafajä’tt], namn
på flera efter markis de La
Fayette uppkallade städer i För.
Stat. Störst är L. i Indiana, som
har teknisk högskola. 22,500 inv.
de La Fayette 1. Lafayette
[dalafajäTt]. 1. Marie
Madeleine de L., f. Pioche de
la Vergne, f. 1634, d. 1693,
grevinna, fransk författarinna,
spelade en viktig roll vid Ludvig
XIV: s hov och tillhörde Hotel de
Rambouillets preciösa krets; stor
betydelse för L: s litterära
utveckling hade särskilt La
Rochefou-cauld. L:s mest bekanta arbete
är La princesse de Clèves (1678;
sv. övers. 1923), vilken betraktas
som en av världslitteraturens
första psykologiska romaner. —
2. Joseph Motier de
L., f. 1757, d. 1834, markis,
fransk krigare och statsman.
Tidigt gripen av hänförelse för
frihetens sak, drog L. i febr. 1777
till Amerika för att deltaga i de
engelska koloniernas
befrielsekamp. Han kämpade med stor
tapperhet och vann Washingtons
tillgivenhet. Då han 1779
återvände till Frankrike, mottogs han
med stor hänförelse. 1780 följde
L. till Amerika den officiella
franska hjälptruppen och deltog
i frihetsstriden till 1782. Medlem
av notabelförsamlingen 1787 och
av riksständerna 1789, slöt han
sig till tredje ståndet och vann
stort anseende. Närmast efter
mönster av den
nordamerikanska självständighetsförklaringen
framlade L. 11 juli 1789 den
berömda ”förklaringen över
människans rättigheter”. Dagen efter
Bastiljens fall blev L. chef för
det nyorganiserade parisiska
nationalgardet. Ehuru hatad av
rojalisterna, blev L. snart för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
