Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 Lagerman—Lagerstråle 146
ringar av modernt sicilianskt
folkliv samt i Kristuslegender (1904).
I den fina 1830-talsberättelsen
En herrgårdssägen (1899) och de
historiska novellerna Drottningar
i Kungahälla (s. å.) grep L. sig
åter an med nationella ämnen,
och med den stora romanen
Jerusalem skapade hon ett av den
svenska litteraturens mest
betydande nationella epos, vars första
del (Z Dalarne, 1901) ger en
utomordentlig, kraft- och på samma
gång poesifylld skildring av
svenskt bondeliv, knuten till de
vid 1800-t:s mitt i Dalarna
framträdande sekteriska rörelserna,
medan arbetets till kompositionen
delvis svagare andra del (I det
heliga landet, 1902) berättar
om de utflyttade dalaböndernas
öden i Jerusalem. I Herr Arnes
penningar (1903) återgav L. en
brottmålshistoria från 1500-t., i
En saga om en saga och andra
sagor (1908) berättade hon bl. a.
om tillkomsten av sitt
debutarbete, och med Kils Holgerssons
underbara resa genom Sverige (2
dir, 1906—07) skapade hon en
fantasifull geografisk läsebok, som
tillvunnit sig stor popularitet.
Senare har L. utgivit den
tendentiösa nutidsberättelsen Körkarlen
(1912), den fantastiska
Värm-landshistorien Kejsarn av
Portu-gallien (1914),
berättelsesamlingarna Troll och människor (2 dir,
1915—21), romanen Bannlyst
(1918) och monografin Zachris
Topelius (1920). — L:s arbeten
ha översatts till en mängd språk.
De präglas av en berättargåva av
utpräglat episk karaktär och på
samma gång av stark hänförelse
och fantasirikedom. Den
konstnärliga omklädnaden gömmer ofta
ett moraliserande syfte, en etisk
1. religiös tendens. Den stilistiska
förkonstlingen och onaturen i
L:s tidigare arbeten ha alltmer
fått vika för en utpräglat enkel
och konstlös form. Hon erhöll
Nobelpriset i litteratur 1909 och
blev 1914 led. av Sv. akad.
Lagermaif, Alexander, f.
1836, d. 1904, ingenjör, från 1870
anställd vid Jönköpings
tändsticksfabrik, där han gjorde en
serie för tändsticksindustrin
epokgörande uppfinningar, bl. a.
en k o m p 1 e 11 m a s kin (1892).
Även för boktryckeriet gjorde L.
viktiga uppfinningar.
Lagermetall, metall 1.
metalllegering, som användes i
lagerskålar för att bilda ett tjänligt
underlag vid axelns friktion. Till
L. brukas bronser och v i t
-metaller, för enklare lager
även tackjärn. Vanligast är
vitmetall, bestående av bly, tenn
och antimon i växlande
proportioner. Mycket använd är b a b b i t s
(tenn med c:a 9 % antimon och
5 % koppar). Dylika metaller äro
på grund av sin inre struktur
särskilt lämpliga för ändamålet, i
det att de bestå av hårda,
anti-monrika kristallkorn, inbäddade
i en mjukare, tennrik
grundmassa. Friktionen sker mot de
hårda kornen, och den plastiska
grundmassan kan anpassa sin
form efter axeln.
Lagerstråle, Henrik
Gerhard, f. 1814, d. 1887,
ämbetsman, justitieombudsman 1857,
justitieråd 1868. L. tillhörde sin
systerson L. De Geers regeringar
som konsultativt statsråd 1858,
civilminister 1860—68 och ånyo
konsultativt statsråd 1875—79.
L., som deltagit i åtskilliga
ståndsriksdagar, var 1866—84
led. av F. K. och en tid
kammarens vice talman. Hans namn är
framför allt förknippat med
tillkomsten av kommunallagarna
1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
