Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagtima ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Lagtima—Lagus
158
innehålla, att L. icke kunnat
upptagas till prövning, att L. ss.
förfallen avskrivits, att ärendet ss.
tvistigt förvisats till domstol, att
kvittning mellan parterna skall
äga rum, att fastighet må
försäljas för intecknad fordran (”dömas
i mät”), 1. att gäldenären ålägges
betalningsskyldighet. Gäldenär,
som ålagts betalningsskyldighet,
kan efter stämning å borgenären
vid allmän domstol söka
återvinning, vilket kan äga rum under
förutsättning, att gäldenären icke
hos överexekutor erkänt kravet
och att stämning med yrkande om
återvinning uttagits och delgivits
inom sex månader efter det
över-exekutors utslag vunnit laga
kraft 1. från det utslag å besvär
över överexekutors utslag
meddelats. — Besvär över
överexekutors beslut inges hos
vederbörande hovrätt; dock må gäldenär
icke söka ändring i utslag,
varigenom mål ss. tvistigt hänvisats
till domstol.
Lagtima (oböjligt adj. av fsv.
time, tid) användes för att
beteckna ett på bestämd tid
återkommande möte 1. sammanträde,
t. ex. L. riksdag, L. kyrkomöte, L.
ting. Motsats: urtima.
Lagting. 1. De rättssamfund,
i vilka Norge fordom var delat.
Urspr. uppkommo fyra stora
L.: Borgartinget, Eidsivatinget,
Frostatinget och Gulatinget (se
dessa ord), vilka voro såväl
dömande som lagstiftande intill
rikslagstiftningens genomförande
1274. L., som senare blevo flera,
voro lägre dömande myndighet
till 1797. — 2. Den ena
avdelningen av norska stortinget. —
3. Se Färöarna sp. 871 f.
Lagtolkning, lagens riktiga
ut-tydning. Lagbudens innehåll kan
ej sällan vara föremål för olika
meningar, varvid det för domare
och övriga ämbetsmän är av
särskild vikt att fastställa den rätta
tolkningen. Härvidlag kan tillgå
på olika sätt. Enl. den subjektiva
lagtolkning sprincipen söker man
få fram lagstiftarens mening med
resp, lagbud för att med stöd
härav tolka dessa. Denna
tolknings-princip har alltmer fått vika för
den objektiva metoden, därvid
man främst håller sig till
lagbudens ordalydelse och inbördes
samband för utvinnande av en
förnuftigt riktig tolkning. 1809 års
R. F. stadgar, att grundlagarna
skola efter deras ordalydelse i
varje särskilt fall tillämpas. Om
sådan L., som vinner bindande
kraft, se Lagförklaring.
Lagu’n (ital. laguna, av lat.
lacu’na, fördjupning), en av en
strandvall (lagunvall, ital. lido)
I. ett korallrev mer 1. mindre
fullständigt avstängd grund vik 1.
bukt. Mest bekanta äro L. vid
Venedig. De s. k. haffen (se d. o.)
vid Östersjön äro en form av L.
Lagunda. 1. Härad inom
Uppsala l:s mellersta domsaga,
omfattande socknarna Långtora,
Ny-sätra, Biskopskulla, Fröslunda,
Giresta, Hjälsta, Kulla, Holm och
Fittja. Tingsstället är beläget i
örsundsbro. — 2. Kontrakt i
Uppsala stift, omfattande
pastoraten Biskopskulla och
Fröslunda; Giresta och Gryta;
Långtora och Härkeberga;
Hjälsta-holm samt Nysätra.
Lagu’nöarna, se E 11 i c e
-ö a r n a.
Lagus, finländsk släkt, bland
vars medlemmar märkas V
il-h e 1 m G a b r i e 1 L. d. ä., f. 1786,
d. 1859, juridisk och historisk
skriftställare, prof, i Åbo 1823,
Jakob L., f. 1821, d. 1909, den
föreg:s son, prof, i Helsingfors
1857, universitetets rektor 1878
—84, författare till arbeten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
