Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Morgue ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
La Morgue—Lampa
178
svart, vitstrimmig, huvud, hals
och buk rostgula, ett band genom
ögonen svart. Mell. och s. Europas
samt Central-Asiens fjälltrakter.
Angriper ofta t. ex. får, gems,
rådjur, stundom barn; förtär även
as. Boet bygges på klippavsatser.
La Morgue [lamå’rg], bekant
bårhus i Paris, beläget på ön La
Cité. I L. brukade man till början
av 1900-t. utställa liken efter
okända personer i och för
identifiering. L:s uppgift har från
1923 övertagits av Institut
Médico-légale.
de La Motte [dølamå’tt]. 1.
Antoine Houdar de L., f.
1672, d. 1731, fransk skald och
kritiker. L. skrev fabler och
skådespel. Mest bekant är han ss.
kritiker; han angrep den
litterära pseudoklassiciteten och
fordringarna på rummets och tidens
enhet samt förde prosans talan
gentemot den bundna stilen. —
2. Jeanne d e L., f. 1756, d.
1791, se
Halsbandspro-c e s s e n.
L’Amoureux [-morö’].
Abraham, d. 1692, tysk bildhuggare
av fransk härkomst, 1669—80
verksam i Sverige, där han bl. a.
utförde fontänskulpturer till
Karlbergs slottspark, senare i
Köpenhamn, där han skapade sitt
mest betydande verk, Kristian
V:s ryttarstaty på Kongens
Ny-torv (se ill. till Köpenhamn).
Lamoureux [-morö’],
Charles, f. 1834, d. 1899, fransk
musiker, särskilt berömd som
orkesterdirigent, grundade 1881 en
orkester (Concerts Lamoureux),
vars ledare han var till 1897.
Lampa (av grek. lampa’s,
fackla), apparat, med vilken
ljus alstras genom förbränning
av flytande 1. gasformiga ämnen
1. genom omvandling av elektrisk
energi; i vidsträckt bemärkelse
Lampa. Rundbrännare för
fotogenlampor. T. v. med brandskiva. — T. h.
vanlig typ.
även vissa apparater för
uppvärmning (t. ex. sprit- och
blåslam-por). — De sedan uråldrig tid
ända till slutet av 1700-t. i
oförändrad form använda
oljelamporna bestodo av brons- 1. lerkärl
(se ill. till Ljusredskap),
antingen helt öppna 1. ock täckta
och försedda med öppningar för
oljans påfyllande och för de
runda, oflätade vekarna. Lågan
erhöll vid förbränningen
otillräckligt med luft och blev rödgul,
sotande och föga lysande. För att
göra förbränningen fullständigare
införde fransmannen Quinquet
(1756) lampglaset, och på 1780-t.
konstruerades flata, flätade vekar
av fransmannen Leger och
svensken Klas Alströmer. Schweizaren
Argand konstruerade 1786 den
första egentliga brännarlampan,
Argandska L., med rörformig
veke, varigenom lågan erhöll
lufttillförsel såväl utifrån som
inifrån. Lampglaset förträngdes
vid lågan, så att luften erhöll
rätt riktning, 1. ock anordnades
ovanför veken en b r a n d s k i v a,
som avböjde lågan mot det bukiga
glaset. Brännoljan, någon fet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
