Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lapidarstil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Lappar
244
Lappar på vandring vintertid.
spridda över n.v. Ryssland och n.
Finland, Norge och Sverige
fr. o. m. Kolahalvön i n.ö. ned till
Härjedalen och Rörostrakten. •—
L. beräknades 1920 till i Sverige
7,150 (Norrb. 1. 4,450, Västerb. 1.
1,700, Jämtl. 1. 900), i Norge
20,750, i Finland 1,600, varjämte
i Ryssland funnos omkr. 1,700,
alltså inalles omkr. 31,000. I
Norge och, fastän föga utpräglat, i
Sverige synes L:s antal befinna
sig i ökning. Antalet lapska
nomader var 1910 i Sverige 3,671 (mest
i Norrbotten), i Norge 1,258 (mest
i Finnmarken), övriga L.äro vanl.
jordbrukare 1., särskilt i Norge,
fiskare. I de s. svenska
lappmarkerna äga en stor del av
nomaderna nu även nybyggen i
fjälltrakterna. — Folktypen. De
oblandade L. äro småväxta, ha starkt
brakycefalt huvud, mycket brett
ansikte, ofta svag underkäke, en
och annan gång snedställda
ögonspringor, mörka ögon, rakt, grovt,
mörkt hår, sparsam skäggväxt,
ljus hy med något brun
anstrykning. Ofta sägas de tillhöra den
mongoliska rasen, men de äro
kanske snarare den sista
återstoden av en eljest obekant, primitiv
människoras, vilken utvecklats
någonstädes i Europa, ö. om
Östersjön följt den tillbakavikande
inlandsisen mot n. och slutligen
vandrat ned på den skandinaviska
halvön. Vid mitten av första
årtusendet f. Kr. torde L:s
förtrupper ha stått vid Ishavet, där de
då sammanträffade med
nordborna ; vid vikingatidens slut hade de
möjligen hunnit ända ned till n.
Jämtland; längre mot s. uppträda
de först på 1500-t. Under sina
vandringar ha de i stor
utsträckning blandats med kringboende
folk; renast synas de vara
bevarade i de mell. svenska
lappmarkerna. — L:s huvudnäring
rensköt s el n synes icke stå i
historiskt samband med den sibiriska
utan ha uppkommit självständigt
i en avlägsen forntid. På hösten
flytta de svenska fjällapparna
med sina renhjordar i älvdalarnas
riktning från fjällen ned till
skogslandet, och man finner dem
på vintern ända nere vid kusten
från Sundsvallstrakten och
norrut. Under vårvintern anträdes
återfärden, och på sommaren
uppehålla de sig i fjällen utefter
riksgränsen, till största delen
på svensk sida, men n. om
Torneträsk huvudsaki. på norsk.
”Skogslapparnas” renar åter
beta även på sommaren i
skogslandet, från Vindelälven i s. till
Muonioälven i n. Rennomadernas
flyttningar förorsakas av de med
årstiderna skiftande
betesförhållandena; skogsrenarna tillhöra en
annan, större och mot värme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
