Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasiocampidae ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Lasse Lucidor—Lastiinje
280
på rättsordningen av
förändringar i det allmänna
rättsmedvetandet. Han anknöt sin
teori till socialismen, vilken
han hyllade väsentligen i Marx’
utformning. Ricardos
lönefonds-teori gav han en pessimistisk
utgestaltning, den s. k. järnhårda
lönelagen (se Arbetslön sp.
599). Politiskt gjorde L. front mot
såväl Bismarck som dennes
liberala motståndare, vilka han sökte
förmå till klar fordran på allmän
rösträtt, samt vädjade till
arbetarna att framför allt organisera
sig till kamp för sin ekonomiska
frigörelse. Häråt ägnade han
under sina två sista år en febril
verksamhet som agitator i tal och
skrift. Han uppväckte i Nord- och
Mellan-Tyskland en livlig rörelse
och skapade den första allmänna
tyska arbetarföreningen. Ss.
filosof representerade L. den s. k.
vänstern inom Hegels skola. L:s
liv var uppfyllt av skarpa
konflikter med statsmyndigheterna
och med politiska motståndare.
Han sårades dödligt i en duell.
Lasse Lu’cidor, se
Johans-s o n 1.
Lassemaja, öknamn på
stortjuven Lars Molin, d. 1845,
som, ofta förklädd till kvinna,
gjorde uppseendeväckande
kupper. 1813 dömd till livstids
fängelse, benådades han 1838. Den
riksbekante Lasse-Majas
besynnerliga öden, av honom själv
berättade utgåvos senast 1916.
La’ssen. 1. C h r i s t i a n L., f.
1800, d. 1876, norsk orientalist,
en av sanskritstudiets pioniärer
i Europa, prof, i Bonn. Förutom
skarpsinniga filologiska
avhandlingar och utmärkta texteditioner
utgav han Indische
Alterthums-kunde (4 bd, 1844—61), en
sammanfattning av dåtidens vetande
om det forna Indien. — 2.
Ju
lius L., f. 1847, d. 1923, dansk
rättslärd, prof, i Köpenhamn
1891—1918, där han huvudsaki.
föreläste i romersk rätt och
obli-gationsrätt. L. utgav ett stort
antal läroböcker, av vilka somliga
användas vid svenska universitet.
La’sso (sp. lazo, av lat.
la’-queus, snara), en 10 å 15 m. lång
kastlina med en lös snara i en
ända för infångande av djur. L.
kastas om djurets hals och
användes i allm. av herdar, t. ex.
gauchos (se d. o.), som ha att
övervaka stora hjordar hästar 1.
nötkreatur. Vissa naturfolk
använda L. vid jakt. Jfr Lappa r.
La’sso, O r 1 a n do, f. 1532, d.
1594, nederländsk tonsättare. L.,
som från 1556 till sin död var
verksam vid det bayerska
hovkapellet i München, är jämte
Pale-strina den ypperste representanten
för den klassiska kyrkomusiken
under senare hälften av 1500-t. Av
hans talrika verk (över 2,000)
märkas förutom omkr. 1,200
mo-tetter särskilt hans botpsalmer
(psaTmi poenitentiaTes) samt
flera profana tonsättningar.
Last, kollektivbenämning på
transporterat gods, t. ex. m a s s
-gods (vete, kol o. d.),
styckegods (lådor, maskiner o. d.) 1.
ock levande 1. slaktade djur.
Lastageplats [-ta’sj-] (bildat
av lasta med fr. ändelse),
hamnplats för lossning, lastning och
tillfällig förvaring av lastgods.
Lastdryghet 1-
lastförmåga, den vikt i metriska 1.
engelska ton, som ett fartyg kan
inlasta utan att fartygets
sjövärdighet riskeras.
Lastfartyg, se
Handelsfartyg.
La’sting, eng., ett av kamgarn
tillverkat tätt, slätt, starkt tyg,
huvudsaki. använt till skodon.
Lastiinje, den å ett fartygs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
