Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lega ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Legato—Legering
356
de till den forna Kyrkostaten
hörande provinserna Romagna,
Fer-rara och Bologna. De styrdes av
var sin kardinal.
Lega’to L liga’to (ital., av
lat. liga’re, binda), musikterm,
angivande ett bundet föredrag,
där tonerna följa varandra utan
uppehåll.
Legatä’r (fr. légataire, lat.
legat a’ri/us) , se Legat.
Le’ge a’rtis, se 1. a.
Lege’nd (av lat. lege’ndum, som
bör läsas). 1. Urspr. den kyrkliga
beteckningen för de berättelser ur
helgonens liv, som lästes vid
gudstjänsterna å deras resp,
minnesdagar; sedermera har med L.
kommit att förstås en mer 1.
mindre okritisk berättelse, vanl.
knuten till minnet av någon
religiös personlighet. L. uppstodo
redan under den kristna kyrkans
första tider, närmast i anslutning
till kulten för apostlarna och
martyrerna, och nådde med tiden en
särdeles rik utveckling. Motiven
i L. äro ofta hämtade ur den
profana litteraturen — orientaliska
sagor, bl. a. buddhistiska djatakas
(se Indisk litteratur sp.
1341), hedniska myter,
lokaltraditioner m. m. — ehuru
omformade i uppbyggligt syfte.
Medelpunkten i L. utgöres vanl. av ett
underverk; tendensen är i regel
att upphöja det asketiska livet
och munkidealet. —
Legendlitteraturen tog under den senare
delen av medeltiden en oerhörd
omfattning och påverkade starkt
både litteraturen och konsten. -—
Bekanta legendsamlingar
(le-g e n d a’r i e r) ha sammanställts
av Jacobus de Voragine (Lege’nda
au’rea), Caesarius av
Heister-bach, Petrus de Natalibus m. fl.
Det största moderna arbetet av
denna art är jätteverket (hittills
62 bd) A’cta sancto’rum (se
A c t a). — 2. Inskrift å mynt,
medaljer och sigill.
Legendre [lajahjdr], A d r i e n
Mari e, f. 1752, d. 1833, fransk
matematiker, prof, vid École
normale supérieure. L. behandlade
bl. a. talteorin och teorin för
ellip-tiska funktioner samt skrev en
lärobok Éléments de géométrie.
Hans klotfunktion er ingå
i uttrycket för potentialen inom
en sfär, på vars yta potentialen
är konstant. L. var även verksam
som teoretisk och praktisk geodet.
Leger [lesjä’r], se Legär.
Leger [løje’], Fernand, f.
1881, fransk målare. L. övergick
tidigt till kubismen, bland vars
förnämsta anhängare han räknas.
Hans abstrakta kompositioner
präglas av våldsam kraft och
starka färger.
Lege’ring (av lat. liga’re,
binda, förena), metallisk blandning,
vanl. erhållen genom
hopsmältning av metaller. Även andra
ämnen, ss. kol, karbider, oxider etc.,
kunna ingå i L. Mest kända och
brukade äro de b i n ä r a L., som
innehålla 2 beståndsdelar 1. k o m
-ponenter. Metaller kunna i
fast form (lika väl som i smält) i
förhållande till varandra visa 1)
fullständig löslighet, 2)
fullständig olöslighet samt 3) begränsad
löslighet. Stelningsförloppet hos
en flytande metallösning
kommer därför att gestalta sig olika.
I första fallet (t. ex.
guld-silver) komma icke rena metaller
att avskiljas utan alltid
bland-kristaller, i vilka den ena
komponenten befinner sig i f a s t
lösning i den andra. Vanl. ha
de först bildade kristallerna
annan sammansättning än smältan,
och allteftersom temperaturen
sjunker, avskiljas flera kristaller,
vilkas sammansättning
kontinuerligt ändras, tills slutligen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
