Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin, Vladimir Ilitj - Leningrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Leningrad
396
lutionens misslyckande reste L.
ånyo till utlandet, deltog i de
ryska partikongresserna i
Stockholm (1906) och i London (1907),
där klyvningen fullbordades,
samt i alla internationella
socialistiska möten, där han alltid
representerade yttersta vänstern,
och ledde samtidigt även
propagandan i Ryssland (bl. a. genom
de återupptagna tidningarna
Vperjod, Proletarij samt de nya
Svjesda och Pravda). L. var
själen i de följande årens
strejkrörelser och fackliga organisation.
Vid världskrigets utbrott, då
ledarna av andra internationalen
sveko bolsjevikernas
förhoppningar — han skrev då Andra
inter-nationalens krasch och Mot
strömmen — samlade L. i Schweiz
omkring sig sina trogna (Sinovjev,
K. Liebknecht, Radek, Rosa
Luxemburg), sammankallade tre
konferenser (i Zimmerwald 1915,
Kienthal 1916 och Stockholm
1917) och förklarade ”krig mot
kriget”. Efter marsrevolutionen
1917 fick L. tyskt tillstånd att
återvända genom Tyskland till
Ryssland, där han började en
förbittrad strid mot provisoriska
regeringen, Kerenskij o. a., i det han
fordrade, att hela makten skulle
övergå till ”sovjet” (råd). Efter
misslyckade försök i juli s. å. blev
regeringen störtad i nov. 1917. L.
valdes till ordf, i
folkkommissariernas råd och fick det
avgörande inflytandet på Rysslands
politiska och sociala omdaning (se
vid. Bolsjevism och
Ryssland. Historia). — L. utövade
ett omfattande skriftställarskap,
vari grunderna utstakas för det
nya samhällsskick L. ville
genomföra. Bland hans verk, av vilka
flera översatts till svenska,
märkas ytterligare Kapitalismens
utveckling i Ryssland (1897),
De ryska socialdemokraternas
uppgifter (1897),
Agrarprögrammet (1907), Imperialismen, den
senaste etappen i kapitalismen
(1916), Revolutionen och staten
(1918), Den proletära
revolutionen och renegaten Kautsky
(1918). Efter L:s död har hans
minne i Sovjet-Ryssland blivit
föremål för nästan gudomlig
dyrkan. Hans verk utgivas i
millioner exemplar, och vid högre skolor
studeras ett särskilt ämne,
omfattande detaljerat studium av
L: s doktriner, 1 e n i n i’ s m.
Leningra’d. L Guvernement i
n.v. Ryssland mellan Tjudskoje
(Pejpus) och Ladoga. 43,790
kv-km. 2,1 mill. inv. — 2.
Huvudstad i L. 1 innanför Finska vikens
östligaste bukt på öar i och å
ömse sidor om Ne vafloden. 1,2
mill. (1924; 2,3 mill. 1915, 0,7
mill. 1920). L:s namn var 1703
—1914 S:t Petersburg,
1914—24 Pe t r ogr a’d
(populärt Piter). •— Neva gör inom
staden en skarp krök och delar sig
därpå i flera armar, varav Stora
Neva rinner åt s.v., Lilla Neva
åt n.v. och den ytterligare
förgrenade Nevka åt n. För
dräneringens skull äro stora delar av
staden genomskurna av kanaler, av
vilka en del tidigare utgjort
naturliga vattendrag. L. bär tydlig
prägel av att ha blivit anlagt
från början som storstad. Gatorna
äro breda och rätliniga, kajernas
arkitektoniska möjligheter väl
utnyttjade, arkitekturen
omväxlande och färgrik. — Stadens
centrum är beläget kring den
plats, där Stora och Lilla Neva
skiljas åt. Vid Engelska kajen
(Nab. Rosjalja) å s. stranden
ligger Amiralitetets låga,
vidsträckta, gula empirebyggnad,
vars smala, förgyllda torn synes
markera stadens mittpunkt.
Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
