Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lessing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Lessing
434
engelsk dramatik som mönster,
och i sitt eget första mera
betydande drama, Miss Sarah
Samp-son (1755; sv. övers. 1799),
skapade han efter Lillos mönster
ett sentimentalt borgerligt
skådespel, som bröt med den
traditionella heroiskt-patetiska stilen.
Med motiv från Sjuåriga kriget
skrev L. 1763 det friska och
livfulla nationella lustspelet Minna
von Barnhelm (tr. 1767; sv.
övers. 1793), med en naturlig och
lättflytande dialog, som blev av
banbrytande betydelse för det
tyska dramat; politisk tendens,
ehuru spelande i italiensk miljö,
har även L:s skådespel Emilia
Galotti (1772; sv. övers. 1821).
Under 17 60-t:s senare år ägnade
sig L. framför allt åt kritiskt och
estetiskt-filosofiskt författarskap.
1766 utgav han det för den
moderna konstläran grundläggande
arbetet Laokoon oder über die
Grenzen der Malerei und Poesie,
vari han karaktäriserar måleriet
som rummets konst, poesin som
tidens, och därmed bryter staven
över den beskrivande dikten, och
sedan han 1767 kallats till
Hamburg för att medverka vid
grundandet av en tysk nationalteater,
utgav han 1767—69 de viktiga
studierna Hamburgische
Drama-turgie, vilka beredde den
franskklassiska dramatikens fall i
Tyskland och banade väg för den nya
dramatik, som byggde på
Shak-spere och antiken. 1770 kallades
L. till bibliotekarie i
Wolfenbüt-tel, och de sista åren av sitt liv
utkämpade han sin stora strid för
upplysningens idéer. I sin sista
poetiska skapelse, det på
blankvers skrivna upplysningsdramat
Nathan der Weise (1779; sv.
övers. 1841), delvis inspirerat av
hans vänskap med Moses
Men-delssohn, angriper han ofördrag-
Gotthold. Ephraim Lessing. Samtida
målning.
samheten och förfäktar en human,
religiös känsla, som yttrar sig i
tolerans och människokärlek.
Samma tendens präglar L:s under
dessa år utgivna polemiska
skrifter (Anti-Goeze, 1778) och
religionsfilosofiska avhandlingar {Die
Erziehung des
Menschenge-schlechts, 1780), där han i
moderat form företräder den tyska
upplysningens rationalistiska
ståndpunkt och tolkar den historiska
utvecklingen ss. uttryck för en
gudomlig uppfostran av
mänskligheten till sedlig fullkomning
och i de positiva religionerna ser
en serie av lägre och högre stadier
på denna uppfostringsväg. L:s
sista år fördystrades i hög grad
av personliga sorger. — L. är
en av den tyska litteraturens
ädlaste och manligaste gestalter;
till Tysklands klassiska
litteraturtidevarv är han den store
föregångaren, såväl genom sina
banbrytande estetiska teorier och sin
dramatiska teknik som genom sin
åskådning, vilken förebådar den
kommande periodens idealism. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
