Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Lidner—Lie
486
Li’dner, Bengt, f. 1757, d.j
1793, skald. L. gick i skola i
Göteborg — en anekdot från L: s
skoltid, att han efter en plötslig
”knäpp” i huvudet börjat visa
stor begåvning, har givit upphov
till uttrycket ”lidnerska knäppen”
— och studerade sedan i bl. a.
Lund och Greifswald. 1779 kom
han till Sthlm, där han levde i
stor fattigdom, ehuru han under
flera skeden understöddes av
Gustav III, som bl. a. bekostade hans
resa (1780—82) till Tyskland
(Göttingen) och Paris; härunder
rönte han stark påverkan av den
nya tyska diktning, som förde
känslans och hänförelsens talan
(Klopstock, den unge Goethe).
Intryck härifrån prägla L:s
mest betydande dikter, operan
Medea (tr. 1784) med dess vackra
lyriska partier, den praktfulla
episkt-lyriska dikten Grefvinnan
Spastaras död (1783) med dess
upphöjda patos och frosseri i
sentimentala känslor, den
beskrivande dikten Året MDCCLXXXIII
(1784) samt den delvis sublima
Yttersta domen (1788) med
intryck från Miltons skildring av
Satan. L. är den främste svenske
känsloskalden under 1700-t., en
typisk representant för Sturm
und Drangs sentimentala
världssmärta. Fastän hans teknik i
mycket är den fransk-klassiska, får
hans diktning sin prägel av det
nya känsloinnehållet, blir
målande (med förkärlek använder han
blixtar, tordön och andra
sensationella effekter för att
iscensätta sina stämningar) och får
ofta en patetisk ton. Hans
svaghet som diktare är en sjuklig
sentimentalitet och ett övermått
av superlativa uttryck. Hans vers
är ofta utpräglat musikalisk.
Li’do, plur. 1 i’ d i, ital., namn
på den smala landremsa, som av-
Jonas Lie.
gränsar en lagun från havet. Mest
bekant är L. utanför Venedig, som
är en av Europas förnämsta
badorter.
Lie, redskap för höslåtter, som
även ersatt den förr vid skärning
av säd använda skäran. L. består
av ett knivblad, fäst vid ett skaft,
o r v. Orvet slutar vanl. strax
ovanför övre handtaget
(kaggen) men är i Norrland vanl.
upptill utplattat till ett blad, som
stöder mot överarmen.
Lie [li]. 1. Jonas L., f. 1833,
d. 1908, norsk författare, urspr.
advokat. L. utgav 1870 sin första
roman, Den fremsynte eller
billeder fra Nordland, som med
sin sammansmältning av mystik
och realism skapade L:s rykte
som författare. Efter att på ett
erhållet statsunderstöd ha slagit
sig ned i Rom, hemsände L.
därifrån Tremasteren Fremtiden
(1872) och Lodsen og hans
hustru (1874), ett arbete, som
förebådar dels hans hurtiga och
friska sjöromaner (Rutland,
1880; Gaa paa!, 1882), dels hans
familjeromaner (Familien paa
Gilje, 1883, den mästerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
