Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lister ... - Litania - Litas - Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Lit.—Litauen
604
musik (bl. a. Wagners). L.
ansluter sig i sina stora orkesterverk,
ss. Dante- och Faustsymfonierna,
orkesterdikterna Les préludes och
Tasso m. fl., till Berlioz’
program-musik. Av övriga verk märkas
pianokompositioner (konserter i
ess dur och a dur, Dödsdansen
m. fl.), mässor, oratorierna
Ghris-tus och Den heliga Elisabeth,
samt ett 60-tal sånger. L.
författade även ett flertal skrifter om
musik och musikkulturella
förhållanden. — 2. Franz v. L., f.
1851, d. 1921, den föreg:s kusin,
tysk rättslärd, prof, i Giessen
1879, i Marburg 1882, i Halle
1889 och i Berlin 1899—1917, en
av samtidens förnämsta
krimina-lister, vars läroböcker i straffrätt
och folkrätt vunnit en oerhörd
spridning. Bland hans arbeten
märkas Strafrechtsfälle (1876,
13:e uppl. 1924), Lehrbuch des
deutschen Strafrechts (1881) och
Das Völkerrecht (1898, 12 :e uppl.,
bearb. av M. Fleischmann 1925).
Lit., förk. för litografi.
Lit. 1. Socken i Jämtl. 1., jämte
Kyrkås pastorat i Härnösands
stift. 3,585 inv. — 2. Se L i t s
och R ö d ö n s tin g s lag.
Li Tai-Po, se L i P o.
Litanfa (grek. litanei’a, ivrig
bön), en av responsorier från
församlingens sida avbruten, av
en präst 1. försångare
framburen bön och åkallan. Denna
böne-typ kom tidigt i bruk i den
kristna gudstjänsten och intar
alltjämt en framträdande plats i
den grekiska kyrkans ritual. I
Västerlandet försvann den
småningom ur den vanliga
gudstjänsten men bibehölls vid vissa
tillfällen, bl. a. på de s. k. g ån g d a
-garna (på våren), då man under
högtidlig procession kring
åkrarna bad för jordens gröda.
Tämligen tidigt infogades också,
sär
skilt i romerska kyrkan, åkallan
av en rad av helgon. Luther strök
detta moment jämte förbönerna
för påven och de döda men
anbefallde f. ö. L:s bruk. I Sveriges
lutherska kyrka användes den i
äldre tid tämligen ofta, numera
vid ordinarie gudstjänst i st. f.
allmänna kyrkobönen blott på
söndagarna under fastan samt
långfredagen, såframt nattvard
då ej firas. — L. betecknar i
överförd bemärkelse klagovisa.
Li’tas, myntenhet i Litauen,
delas i 100 cent och är
stabiliserad till 0,1 dollar (0,37 kr.).
Litauen [-tao’-], lit.
Lietu-v a, republik s.ö. om Östersjön,
gränsar i v. till denna, i n. till
Lettland, i ö. och s. till Polen och
i s.v. till Tyskland
(Ost-Preus-sen). L. omfattar n.v. delen av det
gamla litauiska riket och det
urspr. därtill hörande Samogitien
samt därjämte den sydvästligaste
delen av Kurland jämte
Memelom-rådet, den n. om Njemen belägna
remsan av Ost-Preussen.
Gränserna mot Polen äro ej definitiva.
Omkr. 55,000 kvkm. 2,2 mill. inv.
— Naturbeskaffenhet.
Berggrunden utgöres av bergarter från
silur-, devon-, perm-, jura-,
krit-och tertiärperioderna med föga
rubbad lagringsföljd, och L. utgör
alltså en del av öst-Europas
taf-felland. Istidsbildningar ha
bestämt den nutida reliefen, östra
L. är ett kuperat
ändmoränland-skap (övre L.) med högst omkr.
300 m:s höjder och många sjöar
i sänkorna. Det är Baltiska
lant-höjden (se d. o.), som går över
Masuriska sjöområdet upp mot
Düna vid Dünaburg. Området
genombrytes av Njemenf loden
ovanför Kowno och bifloden
Wilija med deras natursköna
dalar. Västra L. (Nedre L.) utgöres
av ett flackvågigt bottenmorän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
