Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljunghed ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Ljus
664
genstrålar och Spektrum).
Om de nyare teorierna för L: s
utsändande se Kvantteori. —
Efter L:s ursprung skiljer man
mellan luminiscens (se d. o.) och
värmestrålning (se Värme). L.
är en energiform och kan alltså
omvandlas i andra sådana, ss.
värme (se Absorption 1) 1. kemisk
energi (se Fotokemi). Dessa
omvandlingar kunna tjäna till att
mäta L: s intensitet,
ljusstyrkan. Rationellast är att mäta
L:s värmeverkan med bolometer 1.
termoelement, dä man på detta
sätt finner strålningens energi.
Då strålning av samma energi
men olika våglängd ej synes lika
ljusstark, får man ej på detta sätt
någon uppfattning om
strålningens verkan på ögat, vilken mätes
med fotometer. Ofta mätes
ljus-styrkan genom dess kemiska
(t. ex. fotografiska) 1.
ljuselektriska verkningar 1. med selencell.
En mot strålningens energi
proportionell effekt är s t r å 1
-ningstrycket, en på belysta
kroppar verkande kraft, vilken ej
bör förväxlas med
radiometereffek-ten. — De ljusstrimmor, som utgå
från hål i en framför ljuskällan
uppställd skärm och som i dagligt
tal kallas ljusstrålar, äro raka,
d. v. s. L. utbreder sig rätlinigt.
Ljusstrålarna (i fysiken menas
därmed L: s
fortplantningsrikt-ning, som betecknas med
matematiska linjer) kunna dock avböjas
genom ljusbrytning, reflexion och
diffraktion (se dessa ord).
Inter-ferens (se d. o.) mellan ljusstrålar
visar, att L. är en vågrörelse, och
möjliggör mätning av våglängden.
Av L:s polarisation (se d. o.)
framgår, att vågrörelsen är
trans-versell. — L:s
fortplantningshas-tighet uppmättes först av Römer
(1673), som bestämde den tid, L.
från en av Jupiters månar behöver
för att passera jordbanans
diameter, senare av Bradley med
tillhjälp av L:s aberration (se d. o.,
Astr.). Fizeau lät ljusstrålar, som
passerat mellan två kuggar i
ett hastigt roterande kugghjul,
tillryggalägga en sträcka av nära
9 km. och därefter reflekteras
tillbaka mot kugghjulet. Vid en
viss rotationshastighet skymdes
de återvändande strålarna av
nästa kugge, vid fördubblad
hastighet passerade de mellan denna
och den följande och kunde åter
ses bakom hjulet. Genom
bestämning av rotationshastigheten
kunde L: s fortplantningshastighet
beräknas. Foucault bestämde
hastigheten genom mätning av den
vinkel, en snabbt roterande spegel
hann vrida sig under den tid, L.
behövde för att gå från den
roterande spegeln till en fast spegel
och åter. Denna metod ägnar sig
även till mätning av hastigheten i
andra ämnen än luft. Man finner
L:s hastighet omvänt
proportionell mot ämnets
brytningsexpo-nent. I luft är hastigheten 300,000
km. per sek. — Läran om L.
kallas. optik. — Tékn. Med vekar
försedda stänger av fasta,
brännbara ämnen, använda till
belysning. De äldsta L. utgjordes av
växtfibrer, indränkta med fett,
vax 1. harts. På 300-t. e. Kr.
började tjocka vaxljus komma i bruk
(först på 1600-t. vaxstaplar),
medan talgljus synas blivit allmänna
på 1100-t. — Talgljus stöptes
länge i hushållen, varvid vekar av
bomullsgarn hastigt neddoppades
i ett kärl med smält talg. Då
talg-lagret på ”danken” stelnat,
unp-repades doppningen, tills L. fått
tillräcklig tjocklek. Talgljus
kunde även gjutas i konisk form, i
vars axel veken var uppspänd.
Emedan vekarna voro snodda och
oimpregnerade, brunno de raka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
