Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1007
Macaulay—Macdonald
1008
Ramsay Macdonald.
Macaulay [makåTi], Thomas
Babington, baron M. o f
R o t h 1 e y, f. 1800, d. 1859,
engelsk historiker och politiker.
1830 invald i underhuset, var han
i strid mot familjetraditionerna
ivrig whig. Han vann snart rykte
som lysande talare. M. skrev
essayer i Edinburgh Review, vilka
sedan utgåvos under titeln
Criti-cal and historical essays (1843).
De följdes av Biographical essays
(1851; sv. övers. 1869—72), och
av en samling Speeches (1853;
Tal, 1866). M:s förnämsta arbete
är The history of England from
the accession of James II (5 bd,
1848—61; övers. 1853—62; 3:e
uppl. 1879). M:s lysande
berättarkonst, hans storslaget enkla och
vårdade stil gjorde honom mycket
populär. Men hans uppfattning
var ej särdeles djup och framför
allt ej fri från partibundenhet.
Macbeth [mækbe’th], skotsk
konung (1040—57), kom på
tronen efter att ha mördat konung
Duncan men blev besegrad och
dödad under strid mot Duncans
son Maleolm. •—• Shaksperes drama
om M. bygger på R. Holinsheds
ohistoriskt utbroderade krönika.
Macchia [ma’kkia], se
Medelhavsländerna.
Mac Clure, se M’ C 1 u r e.
Mac Cormick, se Mc C or
-m i c k.
Macdonald [mækdå’nnold],
skotsk klan från Hebriderna med
en stor mängd förgreningar. 1.
Alexandre M., hertig av T a
-ranto, f. 1765, d. 1840,
marskalk av Frankrike, utmärkte sig
under revolutionskrigen vid
Wa-gram och i ryska fälttåget 1812.
Efter slaget vid Leipzig 1813
förde han befälet över
arriärgar-det och sökte i det längsta rädda
Napoleons dynasti. M. övergick
sedan i bourbonernas tjänst. — 2.
Sir John Alexander M., f.
1815, d. 1891, kanadensisk
konservativ politiker, åstadkom en
koalition med de liberala och
innehade tid efter annan flera
ministerposter. Efter upprättandet av
dominionförfattningen 1867, som
främst var hans verk, var han till
sin död premiärminister (utom
1873—78) och statens obestridde
ledare. — 3. Ramsay M., f.
1866, brittisk arbetarledare, har
sedan 1900 haft ledande
förtroendeposter inom arbetarpartiet
och invaldes 1906 i underhuset.
Där blev han partigruppens ordf.
1911 men avgick 1914 ss.
motståndare till partiets stödjande
av krigspolitiken. Han arbetade
sedan i utjämnande riktning,
särskilt 1917 för den s. k.
Stock-holmskonferensen. Partiets
opposition hindrade dock hans
personliga deltagande, liksom hans
återval till underhuset 1918. Men
1922 ej blott återvaldes han utan
återinsattes även som partiledare
i underhuset. Vid ministerkrisen
jan. 1924 blev han chef för
Englands första arbetarministär, vari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
