Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Maria
1226
(Joh. 2). Legendens fullständiga
överhandtagande visar sig i det
märkliga, halvt apologetiska s. k.
Jakobs prot-(d. v. s. ur-)
evangelium, en grekisk
skrift från mitten av 100-t.,
vilken skapat den klassiska, för
katolska kyrkans litteratur och
konst normerande
Mariaberät-telsen. Enl. denna var M. barn
av rika och fromma judiska
föräldrar, Joakim och Anna,
född på deras ålderdom, redan
från födelsen helgad och ss.
barn överlämnad till templet;
uppvuxen trolovades hon med
den gamle Josef.
Uppfattningen av M. ss. den höga, alltid
rena jungfrun behärskade snart
den kyrkliga teologin. Från
mötena i Efesos (431) och Kalkedon
(451) gällde hon officiellt ss.
teoto’kos (gudaföderskan, ”Guds
moder”). I den folkliga
fromheten hade hon då redan börjat
inta främsta platsen bland
skaran av helgon. Reliker och fester
till hennes ära kommo i bruk,
kyrkor invigdes åt henne o. s. v.
Från olika hedniska
modergudinnor (Isis, Kybele) överflyttade
man på M. vissa drag. Sitt liv
ansågs också hon ha slutat genom
en himmelsfärd. I Västerlandet
fick M. under medeltiden ännu en
annan prägel. Hon uppfattades ej
blott ss. den majestätiska
himladrottningen utan ock ss. urbilden
för det äkta kvinnliga 1. ss. den
milda och barmhärtiga
förebed-jerskan. F. ö. växte hennes
dyrkan oerhört (radband med Ave
Mariabönen; vallfartsorter; nya
fester etc.). Medan reformationen
radikalt avskaffade Mariakulten,
har denna i högsta grad satt sin
prägel på nya tidens katolska
kyrka. Många kongregationer
äro uppkallade efter henne, nya
vallfartsorter (jfr Lour des)
ha tillkommit o. s. v. Den
officiella dogmen om M. fick 1854 sin
påvliga bekräftelse av läran, att
också M. kommit till världen
genom en obefläckad avlelse och
alltså varit befriad från arvsynd.
Jfr Madonna. — Till M: s ära
anordnade kyrkofester firas av
såväl romerska som grekiska
kyrkan. De mest bekanta äro (i
kronologisk ordning efter
uppkomstdatum) : l)Kyndelsmässan
(se d. o.), urspr. en Kristusfest
(från början firad 14 febr., 40
dagar efter Epifania), i Orienten
från slutet av 300-t., i Västern
från 600-t. 2) Marie
bebå-delsedag, 25 mars (9 mån.
före jul), till minne av bebådelsen
(Luk. 1:26 ff.), vilken ansågs
sammanfalla med den
övernaturliga avlelsen, i Orienten från
400-t., i Västern från 600-t. 3)
Marie ‘födelses fest, 8
sept., i Orienten från 500-t., i
Västern från 600-t. 4) Marie
död och himmelsfärd,
15 aug., från ung. samma tid.
5) Marie a v 1 e 1 s e s fest,
i grekiska kyrkan 9 sept., i
romerska 8 dec., känd i Orienten
från 600-t., i Västern från 1000-t.
6) Marie frambärande
i templet, 21 nov., i Orienten
från 800-t., i Västern från 1300-t.
7) Marie besökelses
d a g, 2 juli, till minne av Marias
besök hos Elisabet (Luk. 1: 39),
blott i Västern, från 1200-t. — Av
dessa fester har svenska kyrkan
till namnet behållit 1) och 2) (jfr
Kyrkoår). — 2. M. från
Magdala (se d. o.) omtalas i
Mark. 15 f. och annorstädes bland
de kvinnor, som voro vittnen till
Jesu död och begravning och
därefter på söndagens morgon
besökte hans grav. I Luk. 8: 2
berättas, att Jesus från henne
utdrivit sju onda andar. F. ö. upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
