Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Martinique—Martinprocessen
1296
Guidoriccio Fogliani. Målning av Simone
Martini.
motstycke härtill den lugna,
monumentala ryttarbilden av
Guidoriccio Fogliani, ett av det
italienska trecentomåleriets
huvudverk. Märkligast bland hans
övriga fresker äro de, som han 1333
—36 utförde i underkyrkan i
Assisi med motiv ur den helige
Martins av Tours»liv. De sista
åren verkade M. på påvens
uppdrag i Avignon, men spåren av
hans verksamhet här äro så gott
som utplånade. M. utförde även
många stafflibilder, milda, lyriska
och färgskimrande, bl. a. en
Be-bådelse (nu i Uffizierna, Florens) ,
målad tills, med Lippo Memmi
(se ill. till d. o.). — 2.
Giam-battista M., vanl. benämnd
padre M., f. 1706, d. 1784,
italiensk tonsättare och
musikteoretiker; åtnjöt av samtiden ett
utomordentligt anseende för sina
teoretiska och musikhistoriska
insikter samt utövade en
omfattande lärarverksamhet.
Martinique [-ni’kk], ö bland
Små Antillerna, Västindien,
fransk besittning. 987 kvkm.
245,000 inv., huvudsaki. negrer
och mulatter. M. är bergig, och
har flera vulkaner, bl. a. Mont
Pelé (1.350 m.l. vid vars
ut
brott maj 1902 staden S:t Pierre
ödelädes och dess 40,000 invånare
omkommo. Klimatet är tropiskt
men mildras av passaden. Odling
av sockerrör, kakao m. m. M.
styres av en guvernör. Huvudstad är
efter 1902 Fort-de-France. M.
upptäcktes av Columbus och
koloniserades av fransmän från 1635.
Under striderna mellan England
och Frankrike erövrades M. fyra
gånger av engelsmännen.
Martinprocessen, ni artin •
metoden [martä’ij-], efter
uppfinnaren P. É. Martin (se d.
o.) uppkallad metod för
framställning av smidbart järn genom
nedsmältning (färskning, se
d. o.) av tackjärn och
smidesjärnskrot i regenerativa flamugnar.
Ugnarna äro av två slag: fasta
och stjälpbara. I Sverige ha
hittills uteslutande använts fasta
ugnar. Dessa byggas för charger
om ett par upp till 80 ton (i
Sverige vanl. högst 35 ton). De
uppföras av eldfast tegel och
hophållas av en järnarmering. Metallen
smältes på det långsträckta
ugns-rummets skålformiga botten, som
i sura ugnar består av
kvartstegel (s. k. silikategel), på vilket
ett lager finkrossad kvarts
insintrats, i basi ska ugnar av
mag-nesittegel 1. annat basiskt tegel
med en ramning av bränd
mag-nesit 1. dolomit. Ugnsvalvet göres
alltid av kvartstegel.
Ugnsrum-mets gavlar benämnas block.
Gasen (generator-, koksugns- 1.
masugnsgas) och luften
förvärmas i var sin av de fyra
regeneratorer, som äro placerade under
1. på sidan om ugnsrummet och
insläppas därefter i ugnen genom
kanalerna i det ena blocket.
Gasen förbrinner i ugnen, varefter
avgaserna lämna ugnsrummet
genom kanalerna i det andra blocket
och förvärma de båda, regenerato-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
