Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Material ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1341
Material—Materialism
1342
knytning till Demokritos’
atomis-tik, i nyare tid till Cartesius
m. fl. Den mera abstrakta
innebörd, som termen M. äger hos
Aristoteles ss. motsatsbegrepp till
formen hos tingen, ligger till
grund för adjektivet
materiell, då det användes för att
beteckna innehållet t.- ex. i en
dikt 1. en vetenskaplig
framställning till åtskillnad från dess rent
formella sida. Använt om
sinnevärlden, hänför sig materiell till
M. i konkret fysikalisk mening,
med motsatsbegreppet ”andlig”.
Materia’1, plur. mat er i a’
-lier (av materia, jfr d. o.),
ämne, varav något tillverkas 1.
sammansättes; samlingar,
anteckningar o. d. för ett litterärt
1. vetenskapligt arbete.
Materialia (av materia, jfr
d. o.), se Ämnesnamn.
Materialisatio’n (jfr M a
-ter i a), enl. spiritismen ett
genom ett mänskligt medium
förmedlat förkroppsligande av ett
andeväsen. —
Materialisera, förkroppsliga, ikläda
mänsklig 1. materiell form.
Materialism (jfr Materia),
term, först använd av Robert
Boyle (se d. o.). Teoretisk fil. Ss.
första representanter för M. och i
utpräglat metafysisk mening
framstå de flesta av den
försokratiska filosofins män, i
vetenskaplig utformning främst
Demokritos. Den sanna verkligheten
fattas här ss. materia i betydelse av
rumfyllande substans, och själen
(se d. o.) samt över huvud
tillvarons psykiska sida ss. materiell,
om än ss. mera subtil, ”eterisk”,
än kroppsmaterien. En dylik
form av M. möter ock i de
primitivt folkliga
föreställningarna om själen. T. o. m. hos de
bildade klasserna röjer
mottagligheten för s. k. spiritism oeh
andra former av ockultism, huru
djupa spår M. även i sin mest
ursprungliga gestalt avsatt i
mänskligt tankeliv. Inom senantikens
filosofi framstår närmast
epiku-reismen i egenskap av arvtagare
till Demokritos’ atomlära ss. M.,
ehuru även stoicismen med en viss
rätt plägat karaktäriseras ss. M.,
om den ock snarare är befryndad
med den psykofysiska
parallellteorin. I nyare tid finner man
hos 1800-talsfilosofen Friedrich
Überweg på bas av en
egenartad, strängt vetenskaplig
kunskapsteori en metafysisk M.,
fattande själen som en fysisk
substans. Med mindre vetenskaplig
apparat återfinnes ock en dylik
M. hos 1600- och 1700-t:s
materialister, ss. Hobbes, Lamettrie och
Holbach, dock här tillika
förbunden med vad man kan kalla en
psykofysisk M., enl. vilken själen
och själsföreteelserna icke ss.
sådana direkt äro materiella, utan
fastmer kraft- 1. energifunktioner
av materia, hos djur och
människor närmast av
hjärnatomernas rörelseprocesser. En dylik
blandningstyp av rent metafysisk
och psykofysisk M. representera
bland 1800-t :s materialister L.
Büchner, L. Feuerbach, J.
Mole-schott och K. Vogt, medan man
hos filosofer som H. Spencer och
Fr. A. Lange i st. f. den
metafysiska uppfattningen av materien
som objektivt ”ting i sig” finner
densamma fattad enbart som ett
fenomen, varav i sin ordning
själsföreteelserna äro
psykofysiska funktioner 1. beledsagande
företeelser, ss. ljus åt värme.
Denna form av M. har stundom
betecknats som
epifenomena-1 i s m. En sådan M. är en väl
motiverad arbetshypotes inom
modern hjärnfysiologi och
psykofysik. — Motsatsen till M. ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
