Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medborgerligt förtroende ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1411
Medelhavsländerna
1412
genom
Dardanellerna-—Marmara-sjön—Bosporen med Svarta
havet, genom Suezkanalen med
Röda havet. Längden från v. till
ö. är 3,8G0 km., arealen 2,5 mill.
kvkm. M. delas av
Italien-Sici-lien i en ö., större del och en v.,
mindre, varjämte de talrika öarna
och halvöarna avdela flera smärre
bäcken, ss. Adriatiska, Tyrrenska,
Liguriska, Egeiska, Joniska
haven (se dessa ord). —
Djupförhållanden. Den tröskel, som
skiljer M. från Atlanten, är belägen
v. om det smalaste stället av
Gibraltar sund på 320 m:s djup.
Vid Kap Tarifa är djupet 700 m.
Det baleariska bäckenet når sitt
största djup v. om Sardinien
(3,150 m.), Tyrrenska havet s.v.
om Neapel (3,730 m.). Mellan
Sicilien och Tunis sträcka sig
flera bankar och ligga öarna
Pan-tellaria, Lampedusa och Malta,
vilka utgöra rester av en
landbrygga mellan Afrika och Europa.
Det största kända djupet (4,572
m.) i M:s ö. bäcken är beläget
s.ö. om Sicilien. — Kustbildning
och öar. Det v. bäckenets kuster
stupa i allm. brant till betydande
djup. Undantag härutinnan
utgöra dock Frankrikes kust v. om
Rhonemynningen och mell.
Italiens kust. De förnämsta öarna
äro Sardinien, Kor sika,
Balearer-na, Pityuserna, Elba och
Lipa-riska öarna. Det ö. bäckenet har
en rikt utbildad nordkust med
talrika öar och halvöar; sydkusten är
i stort sett låg. De viktigaste
öarna och ögrupperna i denna del av
M. äro Kreta och Cypern, Joniska
öarna, Kykladerna och
Sporader-na. —- Strömmar. Genom
Gibraltar sund går en ständig ytström
av lättare Atlantvatten inåt M.,
under det en bottenström av M:s
tyngre, salthaltigare vatten flyter
ut i Atlanten. Liknande
förhållan
den råda vid Bosporen på grund
av Svarta havets mindre salthalt.
Tidvattnet är svagt utbildat i M.
— Vindförhållanden.
Medelhavsområdet ligger mellan två
områden med olika vindförhållanden: i
n. Europa med förhärskande
västvindar, i s. Sahara med passaden.
Om sommaren förskjutes
passad-området mot n. över M., och detta
får nordliga, torra vindar. Under
vintern, då passadsystemet drar
sig närmare ekvatorn, blåsa
vindar från alla håll in över M., och
nederbörden faller under denna
årstid. — Temperatur.
Yttemperaturen är om sommaren —|— 21°
till —|—27°, om vintern -j-13°
till -f- 17°. — Salthalten är i v.
3,64 %, i ö. 3,95 %. Denna höga
salthalt beror på den starka
avdunstningen samt de få och,
frånsett Nilen, jämförelsevis
obetydliga tilloppen. — Samfärdsel.
Alltsedan forntiden har M.
spelat en viktig roll för de
mellan-folkliga förbindelserna.
Upptäckten av sjövägen till Indien
minskade M:s betydelse, men
efter Suezkanalen s fullbordande
har den åter stigit.
Hamnstäderna kring M. äro utgångspunkter
för många transoceana linjer. Ett
flertal telegrafkablar förbinda n.
och s. kusterna, och två kablar
till Indien korsa M. från
Gibraltar till Alexandria.
Medelhavsländerna, länderna
kring Medelhavet, bilda
geografiskt ett slutet område, som i s.
begränsas av Sahara (ung. vid
25° n. br.), i n. av Pyrenéerna,
Alperna och Balkanhalvöns berg,
i ö. av s.v. Asiens berg- och
ökenområden, i v. av Atlanten. Till M.
höra Pyreneiska och Apenninska
halvöarna, s. Frankrike,
Grekland samt kusterna av
Balkanhalvöns övriga delar, Mindre
Asiens kustländer, Syrien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
