Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meno ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1505
Meno—Mens sana in corpore sano
1506
na, vilken anknöt till dessas
ursprungliga, icke-revolutionära
ideal. Utmärkande för den av
Menno från 1536 organiserade
församlingen var strävan att
förnya den apostoliska förebilden
(en ren församling) samt
avvisande hållning mot statstjänst,
krig, edgång o. s. v. De flesta M.
finnas nu i För. Stat. (omkr.
65,000, fördelade på olika
riktningar), därnäst i Holland (omkr.
60,000) och Kanada (ung. lika
många).
Me’no, ital. (av lat. mi’nus),
mindre.
Menopau’s (av grek, men,
månad, och pgu’ein, upphöra), se
Menstruation.
Meno’rca, se Balearerna.
Mens (lat., förstånd), romersk
gudinna, personifikation av
klokhet och insikt.
Mensa’lhemman 1. fästa, i de
forna dansk-norska provinserna
benämning på de löningsboställen,
som, förutom prästgårdarna,
an-slogos till underhåll åt
sockenprästerna (lat. ad me’nsam
pas-to’ris, till pastors bord). Jfr
Prästboställen.
Me’nses, se
Menstruation.
Mensjevi’ker (av ry. mdnsje,
mindre; eg. minoritetsparti),
urspr. inom ryska
socialdemokratin benämning på den moderata
oppositionen mot den
bolsjevi-kiska vänsterflygeln. Med
Mar-tov och Plehanov i spetsen
framträdde M. vid partikongressen i
London 1903 (jfr Bolsjevism
sp. 250). De ville efter 1905
ersätta den terroristiska taktiken
med en aktion inom de av lagen
tillåtna gränserna, men detta
program förkastades vid
kongresser 1908 och 1910. M., som
1912 utgåvo tidningarna Lutj och
Nya Arbetarebladet och vilkas
exekutivorgan var den s. k.
”Organisationskommittén”, voro
anhängare av ”exterritoriell
nationell autonomi” och eftersträvade
politisk och facklig organisation
inom nationell ram i länder med
blandade nationaliteter. Vid tiden
omkring världskrigets utbrott
sammanslogos de av Len in med
opportunisterna inom 2:a
Inter-nationalen, och efter
Kornilov-kuppen 1917 blev brytningen med
bolsjevikerna fullständig. M.
skingrades, en del av dem drogos
in i en högmålsprocess i Moskva
mot kontrarevolutionärer 1922
och ådömdes stränga straff.
Me’nsjikov. L Aleksandr
Dan i lovi t j M., f. 1670, d.
1729, furste, rysk fältmarskalk.
M., som var av ringa börd, blev
Peter I:s gunstling, förde under
tsaren överbefälet i Stora
nordiska kriget (se d. o.) men
verkade efter 1714 i den inre
styrelsen. Under Katarina I:s
regering var M. Rysslands nästan
enväldige härskare (jfr
Katarina sp. 688), men icke långt
efter tronskiftet 1727 blev den om
makten alltför måne M.
deporterad till n. Sibirien. — 2.
Aleksandr Sergejevitj M., f.
1787, d. 1869, den föreg:s
sonsons son, furste, rysk militär och
diplomat. M. var 1831—55
generalguvernör i Finland, där hans
regim var konservativ men fri
från större slitningar. I
Krim-kriget var han överbefälhavare,
tills han efter nederlaget vid
Alma avskedades.
Mensju’tkin, N i k o 1 a j
A 1 e k s a n d r o v i t j, f. 1842, d.
1907, rysk kemist, prof, vid
poly-tekniska institutet och
skogsinstitutet i Petersburg, utförde
viktiga undersökningar betr, kemisk
jämvikt och reaktionshastigheter.
Mens sa’na in co’rpore sa’no,
48. — T. o x. VH. Tr. 12. 12 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
