Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merisi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1519
Merkaptaner—Merkurius
1520
andra. M. utvecklades tidigast i
Vast-Europa och med särskild
konsekvens i Frankrike genom
Colbert. 1 England inaugurerades
en merkantilistisk sjöfartspolitik
med navigationsakten, som i
Sverige efterbildades med
produktplakatet. Omkr. 1700 började M.
försvagas med framträdande av den
s. k.
reformmerkantilis-m e n med krav på större frihet
från statsingripande. Under årh.
1750—1850 fick M. vika för andra,
liberala grundåskådningar,
genomförda främst av fysiokratin
och den klassiska
nationalekonomin.
Merkapta’ner, svavelhaltiga
organiska föreningar av den
allmänna formeln RSII. M. kunna
framställas av alkylhaloider och
kaliumsulfhydrat. M. utgöra
färglösa vätskor med ytterst
obehaglig lukt, för vilken
människans luktsinne är synnerligen
känsligt. T. o. m. en så liten
mängd som ^0,^750 mSr- kan
uppfattas med lukten. Vätet i M.
kan utbytas mot metaller, varvid
me r k a p t i’ d e r uppstå.
Särskilt lätt reagera M. med
kvicksilveroxid, varav namnet (co’rpus
mercu’rium ca’p t ans, kropp som
fångar kvicksilver). Den
vanligaste M. är e t y 1 m e r k a p
-tan, C2HBSH, som användes för
framställning av sömnmedlen
sul-fonal och trional.
Merkapti’der, se
Merkaptaner.
Me’rkel, Paul Johannes,
f. 1819, d. 1861, tysk
rättshistori-ker, prof, i llalle 1852. M. har
utgivit en mängd källkritiska
editioner av medeltida germanska
lagar, ss. Lex Sa’lica (1850), Lex
Anglio’rum et W er ino’rum (1852),
Lex Saxo’rum (1853).
Merku’ri föreningar, M e r -
kuriololja [-riå’1-], se
Kvick-silverföreningar.
Merku’rius (astr. tecken 5),
den närmast solen befintliga och
minsta av planeterna i vårt
system, har en diameter av 4,700
km. Massan uppskattas till
V« ooo ooo av solens; tätheten är
omkr. 6. Omloppstiden är 88
dagar. — M. är känd sedan
urminnes tider, ty vid gynnsam
tidpunkt och på ort, som icke ligger
på alltför hög breddgrad, är den
synlig för blotta ögat.
Svårigheten att urskilja den beror på
dess grannskap till solen;
tidpunkten för dess upp- och
nedgång differerar från solens med
högst 1,5 tim. Den är därför vanl.
så nära horisonten i gryningen 1.
skymningen, att den försvinner i
atmosfärens dunster. — I
teleskop visar M. liksom vår måne
faser, vilka jämte de av banans
stora excentricitet (0,2056)
förorsakade ändringarna i avståndet
till solen ge upphov till avsevärda
variationer i planetens ljusstyrka
(i maximum = Sirius’). Enl.
Schiaparelli skulle M:s
rotations-tid vara lika med dess
omloppstid, och M. skulle följaktligen,
liksom månen i förhållande till
jorden, alltid vända samma sida
mot solen, vilken åsikt emellertid
bestrides av andra forskare. —
Undersökningar av M:s spektrum
ha visat fullkomlig
överensstämmelse med solspektrum, vilket ju
kunde väntas, då det ljus, som
når oss från M., knappast kan
vara annat än enbart reflekterat
solljus. Några strimmor i
spektrum skulle antyda, att M. äger en
atmosfär, som verkar
absorberande på solstrålarna på samma sätt
som jordens atmosfär. —
Mer-kuriuspassager över solskivan äro
vanliga (10—13 års mellanrum).
Planetens diameter är emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
