Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Millais ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Mille—Milles
64
Alexandre Millerand. Målning av Marcel
Baschet.
mängd samtida storheter (bl. a.
Gladstone, se ill. till d. o.).
Mflle, lat., tusen.
Millefiori [-å’ri] (ital., tusen
blommor), m i 11 e f i o riglas, se
Glastillverkning sp. 1311.
Millefolium, detsamma som
rölleka.
Mille’nnium (av lat. mi’lle,
tusen, och a’nnus, år), årtusende;
tusenårsfest; det tusenåriga riket
(se K i 1 i a s m).
Miller [mi’llo], William, se
Adventister.
Millerand [millra’i)],
Alexandre, f. 1859, fransk politiker.
M. framträdde först i pressen, där
han förde en intensiv kamp mot
boulangismen och för sociala
reformer. Deputerad 1885, var han
till en början borgerligt radikal,
övergick till socialdemokratin men
ingick i den borgerliga ministären
Waldeck-Rousseau ss.
handelsminister (1899—1902). Därunder
genomförde han en mängd sociala
reformer och tog bl. a. initiativet
till ålderdomspensionering. M.
skilde sig emellertid från den
officiella socialdemokratin,
bekämpade ss. minister för
offentliga arbeten 1909—10 i Briands
första ministär en omfattande
järnvägsstrejk okt. 1910 och
bidrog ss. krigsminister 1912—13
att öka arméns krigsduglighet
och popularitet. Aug. 1914—okt.
1915 var han ånyo krigsminister.
1919 styresman över det
återförvärvade Elsass-Lothringen, blev
M. 1920 Clemenceaus efterträdare
ss. konseljpresident och
utvecklade stor energi särskilt för
skade-ståndsfrågan (Spaöverenskommel-sen). Ss. den ledande i det 1919
skapade nationella blocket blev M.
vid Deschanels avgång 1920
republikens president. I enlighet
med en vid ämbetstillträdet
avgiven förklaring drev M. en
starkt personlig politik, som i
längden icke vann parlamentets
godkännande och som efter
vänstervalsegern 1924 tvang M.
att avgå. Han invaldes 1925 i
senaten.
Millers i’ndices, se Kristall
sp. 1335.
Milles, Carl, f. 1875,
bildhuggare. M. vistades 1897—1904 i
Paris, där han tog starka intryck
av Rodins måleriska
impressionism, som präglar hans tidigare
småskulpturer och porträtt, bl. a.
av Julius Kronberg, men även i
någon mån hans första storverk,
skissen till Sten
Sturemonumen-tet (1901), vilket i sin slutliga
utformning (gjutet i brons 1913
men först 1925 efter långvariga
strider om placeringen uppställt
å Kronåsen utanför Uppsala)
visar en ny, strängare stil. Genom
en vistelse i München 1905—06
hade M. kommit i beröring med
modern tysk skulptur, som
inriktade hans stil på det monumentala
och dekorativa. I en rad mäktiga
djurskulpturer, delvis i granit
(Lekande björnar i Berzelii park,
1906, Örnarna på
Valdemars-udde, 1910), vartill sluter sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
