Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Mission
114
annan religion har emellertid
kristendomen bedrivit M. De
första årh. alltifrån Paulus’
dagar voro en oerhört kraftig
mis-sionsperiod, under vilken
kristendomen snabbt spriddes ej blott
över hela romarriket utan ock
därutanför åt ö. (Armenien,
Persien och dess grannländer) och åt
s. (Etiopien och Arabien) samt
även, i samband med
folkvandringarna, fördes till en hel del
germanstammar (först till
väst-goterna genom Wulfila). Mot
gamla tidens slut bedrevo iriska
munkar en ivrig M. ej minst på
kontinenten (se Irland sp.
1499), vilken under medeltidens
första skede efterföljdes av en
angelsachsisk-katolsk (framför
allt genom Bonifatius). Sist av
germanerna kristnades de
nordiska folken (med början genom
Ansgar, definitivt från 1000-t.,
särskilt genom engelsk M.).
Bland öst-Europas slaver vann
kristendomen insteg från 800-t.
(jfr bl. a. Kyrillos 3).
Ryssland vanns på 900-t. för grekiska
kyrkan, Polen från samma tid
för den romerska. Till de slaviska,
baltiska och finska stammarna
s. och ö. om östersjön fördes
kristendomen slutgiltigt under
1100—1300-t., till övervägande del
i samband med erövringskrig och
korståg från Tyskland (jfr bl. a.
Tyska orden), Danmark och
Sverige. Bland lapparna
påbörjades M. under medeltiden men tog
fart först under nya tiden (jfr
Lappar sp. 248). M. utom
Europa bedrevs under den
egentliga medeltiden dels av
nestoria-nerna (se d. o.), dels ock under
1200- och 1300-t., av
franciskaner-na, bl. a. (ehuru utan framgång)
bland islams bekännare i
Egypten och Marocko och från 1200-t:s
slut med iver i de mongoliska
rikena. Dessa missioner förföllo
dock från 1300-t :s slut. De stora
upptäckterna beledsagades och
efterföljdes av en ivrig M., från
1500-t. utom av tiggärordnarna
uppburen spec. av jesuiterna
(bl. a. i Indien och Japan genom
Xavier, i Kina genom Ricci
m. fl.). Särskilt i Japan och Kina
kunde M. uppvisa storartade
framgångar. I Japan inträdde
dock snart en reaktion, som ledde
till kristendomens
undertryckande (se Japan sp.. 70), medan i
Kina och på andra håll ett
bakslag kom först på 1700-t. —- De
protestantiska kyrkorna voro
under 1500-t. alltför upptagna
av omsorgen om sitt bestånd och
sin inre konsolidering för att
kunna tänka pä M. Därtill
behärskades de nyupptäckta
områdena av katolska makter. På
1600-t. upptogo emellertid
Holland och England arbete bland
infödingarna i sina kolonier.
Tvenne engelska sällskap för
M. i kolonierna bildades ock
(1649 och 1701), men dessa
förde länge ett tämligen tynande
liv. Lutherska kyrkan var
alltjämt dels i stort sett ur stånd
till M. (bl. a. genom Trettioåriga
krigets förlamande inverkan),
dels ock principiellt ovillig. Ett
undantag bildar i viss mån
Sverige genom den i samband med
kolonisationen i Nord-Amerika
bedrivna M. bland indianerna
(1643—55, 1696—1725). Med
pietismen vaknade emellertid
även i den lutherska kyrkan ett
direkt intresse för M., vilket fann
sitt första uttryck i sändandet av
tvenne halleska missionärer
(1705) till danska kolonin
Tran-kebar i Indien. Herrnhutarna
funno snart därefter vägen till
en mängd olika verksamhetsfält.
I England kom en stark väckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
