Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moderlut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Modest—Modus
156
med syfte att främja
modersmåls-undervisningen. Hittills liar
särskilt litteraturstudiet
uppmärksammats. M. utger en skriftserie,
huvudsaki. editioner för skolbruk
av svensk och utländsk litteratur.
Mode’st (fr. modeste, av lat.
mo’dus, mått), anständig,
blygsam, försynt, anspråkslös. —
Subst.: m o d e s t i’.
Modica [må’-], stad på s.ö.
Sicilien. Sydfruktodling. Handel
med vete, vin, olja. 55,000 inv.
Modifie’ra (fr. modifier, av
lat. modifica’ri, avmäta), jämka,
inskränka; mildra; förändra. —
Subst.: modifikatio’n. Jfr
Mutation.
Modigliani [-dilja’ni],
Giu-seppe Emanuel e, f. 1872,
italiensk advokat och
socialdemokratisk politiker, invaldes i
parlamentet 1913. M. är sedan 1922 en
av ledarna för det förenade
socialistpartiet under Turati.
Modi’st (fr. modiste),
halt-sömmerska, modehandlerska.
Mo’dlin, fästning i dep.
Warszawa, Polen, vid Bugs inflöde i
Weichsel. — Anlagt 1807,
tillhörde M. Ryssland 1831—1918
under namnet Nowogeorgiewsk.
Intogs aug. 1915 av tyskarna
under v. Beseler, varvid 90,000
ryssar tillfångatogos och stora
massor förråd erövrades.
Modu’l, mody’l (fr. module,
av lat. mo’dulus, litet mått).
Fys. Inom elasticitetsläran
förhållandet mellan den kraft, som
erfordras för en viss deformation,
och deformationens storlek, t. ex.
elasticitetsmodul (se
Elasti-c i t e t), skj uvningsmodul (se
Sk j uvning) och
torsionsmo-dul (se Torsion). —
Maskin-tekn. Se Kugghjul sp. 1466.
— Matem. 1. Se Komplexa
tal. — 2. Se Kongruens.
Modulation (lat. modula’tio),
harmonisk uppmätning, växling.
Språkv. Se S p r å k m e 1 o d i. —
Mus. övergång från en tonart till
en annan. Verb: module’ra. —
Module’ring, se Telefoni.
Mo’dus (lat., plur. m o’ d i,
sätt). Fil. Tillvarelsesätt,
bestämning 1. egenskap hos ett
självständigt existerande väsen 1. en
substans (se d. o.). Jfr
Spi-n o z a. Inom den formella
logiken beteckning för de speciella
formerna inom de olika
huvudtyperna av slutledning (se d. o.).
— Språkv. M. är hos verb det
språkliga uttrycket för hur den
talande ställer sig till det, som
utsäges, t. ex. för den grad av
faktiskhet, som han tillmäter
detta. Termen kan även nyttjas
om själva betydelseförhållandet.
I indoeuropeiska språk utgöras
vissa M. (M. i egentlig 1.
inskränkt mening) av särskilda,
enkla verbalformer. Viktigast av
dessa äro indikativ, konjunktiv,
optativ och imperativ.
Indikati-vens centrala innebörd är att
uttala något, som fattas som en
realitet; konjunktiven har av
ålder uttryckt vilja, ovisshet 1. över
huvud inriktning på framtiden,
optativen önskan 1. möjlighet 1.
fiktion; imperativen utsäger
befallning 1. påbud. Optativen kom
ock att användas för att uttrycka
indirekt anföring (ora’tio
obli’-qua) och overklighet (det irreala),
så bl. a. i germanska språk. I
dessa ha, liksom i latinet,
konjunktiv och optativ sammanfallit
till ett M., för vilket i svensk
grammatik, efter latinskt mönster,
termen konjunktiv rätt
oegentligt bibehållits (alltså för former
som vare, vore). Konjunktiven
har ibland också fått
imperati-visk betydelse (hortativ
konjunktiv). Men även indikativen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
