Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molekylarkrafter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Molijn—Molin
172
även i Sverige. Hans första
mästerverk var Les précieuses
ridicu-les (1659; De löjliga preciöserna),
en mot de litterära salongernas
förkonstling riktad fars, på
vilken senare följde bl. a.
sedekomedierna L’école des maris (1661;
Äktenskapsskolan, 1919) och
L’é-cole des femmes (1662;
Kvinno-skolan), vilka på sina håll väckte
stor indignation och uppkallade
M. till försvar, vidare Le
bour-geois gentilhomme (1670;
Borgaren adelsman, 1853), Les femmes
savantes (1672; Lärdt folk i stubb,
1865), mot de vittra damernas
dilettantism och snobberi med poesi
och vetenskap, samt de mot
samtidens läkarförhållanden riktade
uppsluppna komedierna Le
méde-cin malgré lui (1666; Läkaren mot
sin vilja), och Le malade
imagi-naire (1673; Den inbillade sjuke).
Främst bland M:s
karaktärskomedier stå Le Tartuffe (1664;
Tartuffe, 1918), en mot
skenheligheten, framför allt inom tidens
prästerskap, riktad bitande satir,
vilken väckte mycken strid och
vars offentliga uppförande blev
förbjudet, Le Misanthrope (1666;
Misantropen, 1918), egentligen
en själsskildrande tragedi i
komedins form, samt L’Avare (1668;
Den girige). — Redan av
samtiden åtnjöt M. stort anseende,
om också hans skådespel vid flera
tillfällen voro starkt
omdebatterade. M. var en utåtvänd och
varmblodig verklighetsmänniska
och skrev som erfaren
skådespelare sina stycken för publiken,
ehuru hans avgjorda
diktarbe-gåvning därvid gjorde sig
gällande. Sin teknik hade han lärt av
italienskt och spanskt drama och
den franska farsen, vars
respektlösa skämtlynne och naturalism
gå igen hos M. Han utbildade det
farsaktiga lustspelet till verklig
sedekomedi med satir mot allt,
som strider mot människans
sunda natur. Hans figurer äro
vis-serl. ofta i viss mån schematiskt
tecknade men sakna dock
ingalunda personligt liv. Hans
skådespel avspegla också i mycket livet
i hans tids Frankrike. De
äkt-franska egenskaper, som utmärka
M., göra honom till en
centralfigur i den franska litteraturen,
och inom det moderna dramats
historia intar han en av de
främsta platserna.
Molijn, M o 1 y n [-lä’jn],
Pieter, f. 1595, d. 1661, holländsk
målare, verksam i Haarlem. Hans
landskap, av vilka många finnas
i Sverige, stå van Goyens nära
men utmärkas av starkare färger.
Molilja, se M å 1 i 11 a.
Molin. 1. Lars M., f. 1657, d.
1723, teolog och politiker, prof, i
Dorpat 1694, prof, och domprost
i Uppsala 1705. M. verkade med
iver för domkyrkans
iståndsät-tande efter branden 1702.
Politiskt hörde han till enväldets
motståndare och bistod Per Ribbing
vid utarbetandet av 1719 års
R. F. Han var även led. i
kommissionen mot Görtz. — 2. Erik
M., f. omkr. 1710, d. 1755, radikal
pietist, 1739 landsförvisad för
utspridande av falsk lära (M.
hyllade liknande tankar som Dippel),
vistades sedan i Holland. M. är
en av 1700-t:s märkligare
martyrer för tanke- och trosfrihetens
sak i Sverige. — 3. J o h an P e
-ter M., f. 1814, d. 1873,
bildhuggare. M., som först sent kom
in på den konstnärliga banan,
slog igenom med Bältespännarna
(1859, ett exemplar i
Nationalmuseums park, Sthlm, ett annat
i Göteborg), ett av de bästa
alstren av den fornnordiska
riktningen, och utförde senare bl. a.
Karl XII:s staty (1868) och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
