Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montalvo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
de Montalvo—Montauban
214
1870, greve, fransk klerikal
politiker, inträdde 1835 i
pärskamma-ren och 1852 i lagstiftande kåren.
Lysande vältalare, blev han en av
de liberala klerikalernas ledare.
På grund av opposition mot
Napoleon III omvaldes han ej 1857 men
utövade dock stort inflytande
genom skriftställarskap.
de MontaTvo, G a r c i a
Ordo n e z, spansk författare (se
Amadisromanerna).
Monta’n, Erik Vilhelm,
f. 1838, d. 1909, tidningsman,
docent i statskunskap i Uppsala
1869, professors titel 1882. M. var
1884—95 chefredaktör för
Stockholms Dagblad. M. utgav ett
flertal historiska källskrifter, bl. a.
7 bd av Sveriges ridderskaps och
adels riksdagsprotokoll från och
med år 1719 (1875—89).
Montana [-ta’na], stat i n.v.
För. Stat., upprättad 1889.
378,500 kvkm. 550,000 inv. V.
delen fylles av Klippiga bergen;
i övrigt är M. huvudsaki. en
kuperad prärie. Jordbruket, som
kräver konstgjord bevattning, är
i tillväxt, boskapsskötseln
betydande, mineraltillgångarna
väldiga (särskilt koppar) ; stora
skogar; god tillgång på vattenkraft.
Största städer Butte och Great
Falls; huvudstad Helena.
Montanés [-tanje’s], Juan
M a r t i n e z, f. omkr. 1580, d.
1649, spansk bildhuggare,
verksam i Sevilla, jämte Hernandez
den spanska polykromskulpturens
störste mästare under 1600-t.
Hans helgonfigurer utmärkas av
överlägsen naturalistisk
formbehandling och gripande uttryck.
Montani’smen, en efter
stiftaren, frygiern Monta’nus (150-t.
e. Kr.), uppkallad riktning
inom gamla tidens kyrka. M.
började ss. en typiskt extatisk och
eskatologisk rörelse med kravet
Den korsfäste. Målad skulptur av Juan
Martinez Montanés. Katedralen i
Sevilla.
på de försvinnande urkristna
”nådegåvornas” (särskilt
profetians) återupplivande och
aske-sens skärpande samt med
förutsägelser om domens snara
inbrytande och tusenårsrikets
upprättande. ”Den nya profetian”
sprid-des snart även till Västern. Från
omkr. 175 uttalade sig emellertid
allt flera biskopar, synoder och
skriftställare mot M., vilken
slutligen vid 200-t:s början
definitivt utsöndrades ur kyrkan. Dess
märkligaste proselyt och främste
representant var Tertullianus. I
Mindre Asien kvarlevde M. i
århundraden (till sist dock blott i
hemlighet), i Afrika återvunnos
de sista resterna för kyrkan av
Augustinus. För kyrkan i stort
betydde M:s utskiljande ett
avgörande steg på den redan
beträdda vägen till eskatologins
undanskjutande samt kyrkotuktens
och organisationens katolisering.
Montauban [måijtåba’g], hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
