Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Mynt
426
övre raden fr. v.: Lydiskt mynt; stater från Elis (440—400 f. Kr.); siciliansk
tetradrakma (400—359 f. Kr.); aureus (379—395 e. Kr.); denar (Diana med
hjortspann) (100-t. f. Kr.). — Nedre raden fr. v.: Edvard III:s nobel (1344); florin;
goldgulden (1494); Ludvig den heliges écu (1260-t.).
bindes vid den i huvudmyntet
ingående metallens värde fse vid.
Guldmyntfot, Myntfot
och Penningväsen).
Huvudmynt ha under tidernas lopp
tillverkats av koppar, silver 1. guld,
skiljemynt av silver, brons,
mässing, kopparnickel, zink,
aluminium 1. järn (i Sachsen under
världskriget även porslin). —
Historia. Ss. betalningsmedel
förekommo urspr. ej M. utan blott
viktsmängder av metall. Sådana
stycken av brons och järn ha
funnits i Assyrien och Grekland;
dessutom användes silver, guld
och deras naturliga legering,
elektron. De spartanska
järnmynten (obeloi’), i form av små tenar,
voro en kvarleva av detta bruk.
En handfull (= 6 st.) av dessa
kallades dra’kma, och detta blev
namnet på grekernas viktigaste
myntenhet. — M. präglades, såvitt
man vet, först i Lydien omkr. 700
f. Kr. (av elektron). Därifrån
spred sig myntpräglingen väster
ut till Grekland. Vid sidan av
drakmer präglades i Grekland
bl. a. state’r, som dels var ett
guldmynt med ett värde av omkr.
20 drakmer, dels ett silvermynt =
2 drakmer. De grekiska M., som
tidigt präglades på båda sidor och
försågos med vanl. mytologiska
bilder, blevo verkliga konstverk
(höjdpunkten betecknas av de
syrakusanska M. från omkr. 400
f. Kr.) och äro av stor betydelse
för studiet av den antika konsten
även därigenom, att de avbilda
många nu förlorade konstverk.
Omkr. 450 f. Kr. lärde sig
romarna prägla M. De myntade till en
början i koppar (as, se ill. till
Janus) 1. brons, omkr. 268
f. Kr. i silver (dena’r) och först
omkr. 55 f. Kr. i guld (qidreus).
Under kejsartiden fingo romerska
M. mycket stor spridning (jfr
Den ar). På grund av
inträdande förvirring i myntväsendet,
främst föranledd av
myntförsämring, införde Konstantin den store
330 e. Kr. en ny myntordning med
sodidus (i guld) ss. huvudmynt,
vilken myntordning länge
utgjorde mönster flerstädes i Europa.
De romerska M. hade urspr.
liksom de grekiska mytologiska
bilder. Då rätten att prägla
övergick från senaten till kejsaren,
satte denne sin egen bild på M.,
och det blev sedan vanligt, att M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
