Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Mynt
430
ningar. Under 1800-t:s lopp
övergick man allmänt till
guldmyntfot och därmed till guld som
värdemätare. Kopparmynt, som ej
präglats sedan antiken, började
åter präglas på 1600-t. ss.
skiljemynt. På 1800-t. blev även nickel
skiljemyntsmetall. — Utom
Europa gjorde sig grekernas insatser i
fråga om myntpräglingen
gällande såväl i Främre Asien. som i
Persien och Indien. Även hos
araberna spåras grekiska förebilder.
I de vidsträckta muhammedanska
rikena uppstod emellertid en
självständig myntstil, vars alster
äro bekanta under namnet
kufiska M. — De äldsta nordiska
M. äro de till sin ursprungsort
omstridda s. k. Björkömynten
från 800- 1. 900-t., som delvis äro
efterbildningar av de karolingiska
från Dorestad (se d. o.). Den äldre
svenska myntvikfen var 1 mark
(210,6 gr.), vilken delades i 8
ören 1. 24 örtugar. örtugen
delades i penningar, vilkas antal
växlade under olika tider. De äldsta
svenska M. präglades i Sigtuna
något år efter 1013 av engelska
myntpräglare, som inkallats av
Olof Skötkonung. Dessa M. hade
mycket god halt (deras värde var
2 penningar) ; efter engelsk
förebild angav legenden konungens
Plätmynt. V2 daler silvermynt (1750).
överst 20 kronor i guld (1925). —
Nederst 2 kronor, Minnesmynt (1921).
och myntpräglarens namn samt
myntorten. Sigtunamyntningen
avstannade omkr. 1050. Under
Knut Erikssons tid (1100-t:s
slut) återupptogs myntningen,
varvid man efter tysk förebild
började slå brakteater.
Utmynt-ningen skedde nu bl. a. i Lödöse
och Västerås. Brakteatpräglingen
pågick ända in på Gustav I:s tid.
Under folkungatiden, då omkr. 11
olika mynthus omtalas (bl. a. i
Sthlm) återupptogs präglingen
av tvåsidiga mynt (penningar).
Redan på 1200-t. började man
emellertid försämra M., vilket
medförde en skillnad mellan den
vägda marken och den i
penningar räknade (mark var både
vikts- och myntenhet). Under
Albrekt av Mecklenburg föranledde
denna myntförsämring en
prägling efter hanseatisk förebild av
den högre myntklassen örtugar
(”vita penningar”) om omkr. 1,3
gr. Halvörtugar (fyrkar) började
präglas på Sturetiden, likaså
stormynt i silver, vilka nog
egentligen voro provmynt. Gustav Vasa
började 1522 prägla ören om
4 gr- (% myntmark), 1534 daler
(— 32 ören 1. 4 mark), och
1536 mark (myntmarken), bägge
i silver. Först 1543 började
man å M. ange myntvärdet (det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
