Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Målarkonst
462
tikens måleri i Grekland och
Italien ha endast få och
mestadels sena verk bevarats i
etruskiska gravar samt boningshus i
Rom, Herculaneum och Pompeji.
Den klassiska tidens stora
grekiska målare känner man endast
genom forntida beskrivningar av
deras verk samt jämförelser med
det samtida, väl bevarade
vasmåleriet (se d. o.) och de i tiden
långt senare romerska och
kam-panska väggmålningarna, vilka
ofta efterbilda berömda grekiska
målningar. Det grekiska
monumentalmåleriets förste store
mästare är den på 400-t. verksamme
Polygnotos, som jämte sina
medhjälpare Mikon,
Panai-n o s och O n a s i a s utförde
berömda målningssviter i Aten,
Pla-taiai och Delfoi med
framställningar ur guda- och
hjältesagorna. Huvudvikten i detta måleri
låg på teckningen av figurerna,
som i ädla, enkla, av relativt få
färger ytmässigt fyllda konturer
avtecknade sig mot väggytan.
Per-spektivisk rumsframställning och
modeller ing genom ljus och skugga
saknas, frånsett obetydliga
ansatser, i detta dekorativa
väggmåleri, men de framträda som
epokgörande nyheter i det tavelmåleri
i tempera 1. enkaustik på trä 1.
marmor, som ung. samtidigt
utbildades av Apollodoros,
teatermålaren Agatarkos och
deras efterföljare inom den joniska
skolan, Zeuxis, Parrasios
och Timantes. Under 300-t.
fortsattes utvecklingen mot
naturalistisk illusionsverkan inom
skolorna i Aten och Sikyon, av
vilka den senare särskilt
utbildade det enkaustiska måleriet,
främst dock av A p e 11 e s,
forntidens mest berömde målare,
vilken i sina porträtt av Alexander
den store och hans fältherrar samt
Antikt måleri. Ifigenia offras.
Väggmålning från Casa del poeta tragico i
Pompeji. (Museo Nazionale, Neapel.)
l:a årh. e. Kr.
sina mytologiska bilder bragte
temperatekniken till dess
fulländning. Landskapsmåleriet
utvecklades av Apelles’ efterföljare
under den hellenistiska tiden. — De
etruskiska gravmålningarna (se
Etrusker), som sträcka sig
från 600-t. f. Kr. till hellenistisk
tid, visa jämte nationella
egendomligheter i motiwal och
framställningssätt starka inflytelser
från samtida grekiskt måleri.
Detsamma gäller de väggmålningar,
som bevarats i romerska och
kam-panska boningshus från
hellenistisk tid och romersk kejsartid.
Dessa, som vanl. äro utförda i
tempera på glättad freskogrund,
ingå som element i en enhetlig
rumsdekoration, där de i samspel
med en rik, målad skenarkitektur
antingen efterlikna utsikter i det
fria 1. tavlor; stundom äro även
verkliga tavlor av marmor
infällda i väggarna. Framställningarna
omfatta alla måleriets arter,
mytologiska bilder, genrebilder,
stilleben, landskap med 1. utan
figurer, gatubilder, återgivna med
stark naturalistisk illusionsver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
