Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Målarkonst
482
Engelsk romantik. Constable: Landskapssklss.
Düsseldorf skolan (se d. o.), äro
ock att betrakta som
fortsät-tare av traditionen från 17OO-t:s
slut; den omsorgsfulla
teckningen och det skrupulösa
formstudiet ha de i varje fall
gemensamt med nyklassicismen. — Den
tidiga romantiken i England och
Frankrike står däremot i klar
opposition mot empiremåleriet.
Det är England (Constable,
Turner, Bonington), som
visar vägen för D e 1 a c r o i x ut
mot den romantiska stilen, där
färgen är det centrala och där det
personliga temperamentet gör sig
gällande, obundet av alla
klassiska skönhetsideal. Det
äktro-mantiska måleriet älskar den
häftiga rörelsen, den hetsiga
koloriten och det hänsynslöst breda
föredraget. I denna riktnings
hägn blommar landskapskonsten
upp och genomgår en rik
utveckling från engelska mästare som
Turner och Constable och fram
till Barbizonskolan (se d. o.). —
Den tredje stora rörelsen i
1800-t:s måleri är realismen. Dess
banbrytare är C o u r b e t, som i
sina målningar med
allmogemotiv går en karg verklighet in
på livet, användande sig av en
starkt plastisk formgivning, som
(London.)
står i skarp kontrast till
romantikens måleriska lyrik. Realismen
leder över till det nya
frilufts-måleriet och förenas med Turners
och Barbizonskolans måleriska
uppfattning i impressionismens
(se d. o.) radikala
verklighets-konst. — Vid seklets slut inträder
emellertid en reaktion mot denna,
och man kräver åter stilkonst
med dekorativ hållning. En sådan
hade delvis redan tidigare
framträtt i Puvis de C h a v an
-nes’ formstränga
monumentalmåleri, i Böcklins
symbolistiska fantasikonst och i v.
M a r é e s av antiken och de
gamla venetianarna inspirerade
kompositioner. Av största
betydelse för M: s vidare utveckling blevo
tre franska mästare, som alla
ut-gingo från impressionismen men
som på olika vägar nådde fram
till en dekorativ stil: C é z a n n e,
van G o g h och G a u g u i n.
Från dessa konstnärer löpa trådar
till alla de stilfaser, som de
senaste årtiondena uppvisat —
expressionism, kubism, futurism och
naivism (se dessa ord).
Gemensamt för alla dessa strömningar
är deras antinaturalism, vilken
ofta kommer dem att i dekorativt
syfte göra starkt våld på verk-
16. — L e x. VIII. Tr. 4. 5. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
