Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nageltrång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Naiv—Namn
584
Kisumu. N. hai- utvecklats
mycket raskt och är delvis
europei-serat. Sunt klimat. 24,000 inv.,
därav 2,900 européer.
Nai’v (fr. nalf, av lat.
nati’-vus, medfödd), naturlig,
okonstlad, omedelbar, barnslig, enfaldig.
— Subst.: n a i v i t e’ t.
Naivi’sm (av naiv, se d. o.),
modern konstriktning, som söker
sina förebilder i naturfolkens 1.
barnets konstyttringar och genom
ett avsiktligt naivt
framställningssätt vill uppnå större
omedelbarhet och innerlighet i
känslan. N. utgår från fransmannen
Henri Rousseau. I Sverige, där
även Ernst Josephsons verk från
sjukdomstiden verkat
inspirerande, är dess främste företrädare
Hilding Linnquist.
Naja (holl. naaien, eg. sy),
med flera slag av garn 1. lina fästa
en ända, ett öga 1. ett block vid
ett annat dylikt föremål 1. vid
bom, mast o. d.
Naja’der (grek. naia’des), i
grek. myt. flod- 1. källnymfer.
Najögonstropp (jfr Naja),
tågstropp, lagd runt ett block, så
att ett mindre öga bildas, i vilket
en kaus kan vara ikrängd. Är
ögat större, benämnes stroppen
krängögonstropp.
Nakasendo, mer än tusenårig
landsväg tvärs genom de
viktigaste provinserna på Japans
huvudö, från Kyoto till Tokyo.
Nakenfröiga växter, se
Gymnospermae.
Naksj-i-Rustam, se
Perse-polis.
Na’kskov [-skåp], stad i
Mari-bo amt, Danmark, på Lolland.
Stor socker- och annan
livsmedelsindustri; skeppsvarv. 14,000 inv.
Nakterhus (ty. Nachthaus, eg.
natthus), se Kompass.
Namaland [nomaTond], två
områden i Syd-Afrika. S t or a N.
är s. delen av förra Tyska
Syd-väst-Afrika och beläget n. om
Oranjefloden. Lilla N., s. om
nämnda flod, ingår i Kapkolonin.
N. har sitt namn efter
hottentott-stammen nama och kallas ibland
liksom denna (oriktigt)
Nama qu a [nama’koo].
Namn, i bet. egennamn
(no’-men pro’prium), bäres i stort
sett endast av levande
varelser och av orter.
Personnamnen och ortnamnen
utgöra de största och viktigaste
grupperna. Folknamnen stå
alltid på gränsen till appellativ.
— A. P e r s o n n a m n. Man
skiljer på förnamn, familjenamn och
öknamn (vedernamn, binamn). 1.
Förnamn (personnamn i
inskränkt mening).
Benämnings-grunden kan vara en kroppslig 1.
andlig egenskap (Crassus, den
fete, Perikles, den vida berömde)
1. önskan att anknyta till ett djur,
en växt o. d. (Ulv, vargen). Genom
sitt N. kan människan också
ställas i personligt förhållande
till en gud (Hannibal, Baals
nådegåva, A.bdallah, Allahs tjänare),
över huvud är N. ofta urspr.
”ominöst”, av magisk natur. Så
reglerades t. ex. namnvalet hos
germanerna genom vissa lagar:
de olika generationerna inom
ätten knötos samman så, att barnets
N. allittererade med äldre
ättemedlemmars, 1. så, att det
sam-mansattes av därifrån hämtade
element. Ännu klarare är
tillvaron av en magisk-religiös
bakgrund i den under vikingatiden
härskande nordiska seden att
”uppkalla” äldre frände, tidigast
väl alltid död sådan, i en ättling.
Ss. mer urvattnad sed bibehålies
ju detta alltjämt. — Vad svenska
(och i allm. nordiska)
namnförhållanden beträffar, skedde
namnvalet i äldsta tid efter ovan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
