Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Narses ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Nasar—Nashville
616
icke sluter fast till mot munhålans
tak utan är slappt nedsänkt.
Termen brukas (ss. subst.) särskilt
om konsonanterna m, n, ng. Men
även vokaler kunna bildas på
angivet sätt, varvid luften dock
därjämte till större 1. mindre del går
genom munnen; dessa vokaler
sägas vara nasala, n a s a 1 v o
-k al er (se Vokaler). Som
motsats till N. nyttjas ofta
termen or al (jfr d. o.). Jfr
Språkljud. Utanför fackspråket
nyttjas ordet blott ss. adj., t. ex. nasal
klang. — Nas a le’ r a, förvandla
till nasal, uttala med näsljud.
Nasar (trol. av ty. Nase,
näsa). 1. Stelnat järn och slagg,
som stundom fastna kring
mynningen av masugnarnas
bläster-formor. — 2. I metallhyttkonsten
svårsmälta massor av huvudsaki.
järn, som ofta bildas vid
reduk-tionsprocesser, om beskickningen
är järnrik och temperaturen för
hög. N. samla sig vid ugnens
botten och försvåra dess skötsel.
Nasaréer, bland judarna
uppkommen beteckning för de kristna,
hämtad från Jesu hemstad
Nasa-ret (tidigaste belägg: Apg. 24:5),
hos kyrkofäderna använd om de
judekristna, i Persien och i Islam
om de kristna över huvud.
Epifa-nios påstår, att det även funnits
en förkristen, judisk sekt i landet
ö. om Jordan med namnet N.
Denna sekt, från vilken man i
nyare tid stundom sökt härleda
hela kristendomen, har intet som
helst med kristendomen att skaffa.
Nasare’ner, n a z a r e n e r,
benämning (urspr. smädenamn) på
en grupp tyska målare, vilka
omkr. 1810 under benämningen
”Klosterbröderna från San
Isi-doro” slogo sig ned i ett kloster
i Rom. N., av vilka de flesta
över-gingo till katolicismen, sågo i
opposition mot nyklassicismen
konstens huvuduppgift i
tolkandet av den religiösa känslan. I
samband därmed efterliknade de
den italienska för- och
ungrenässansens primitiva
framställningssätt och odlade företrädesvis
freskomåleriet. N: s upphovsman
och ledare var F. Overbeck; bland
de övriga märkas P. v. Cornelius,
Ph. Veit och W. v. Schadow.
Gemensamt utförde de freskerna
i Casa Bartholdy (1816—17) i
Rom, nu i Nationalgalerie, Berlin.
Na’saret, N a z a r e t (aram.
na/serat, resp. na’sera,
”vak-terska”), Jesu hemstad i s.
Gali-léen, belägen på den första
bergsträckan n. om Jisreelslätten. På
Jesu tid var staden obetydlig.
Det nuv. N. (arab. En-Na/sira)
har omkr. 15,000 inv., samtliga
kristna (av olika bekännelser).
Bland N: s sevärdheter märkas
den s. k. Mariakällan i n.ö. samt
Bebådelsekyrkan i s. (en första
kyrka senast från 500-t.).
Naseby [ne’j§bi], by i grevsk.
Northamptonshire, mell. England.
Vid N. besegrades Karl I 1645 av
parlamentstrupperna.
Nash [næsj]. 1. Thomas N.,
f. omkr. 1567, d. 1601, engelsk
författare. N., som tillhörde
Mar-lowes författarkotteri i London,
skrev dramer och stilistiskt
glänsande satirer samt The
unfortu-nate traveller (1594), den första
engelska pikareska romanen. — 2.
John N., f. 1752, d. 1835, engelsk
arkitekt. N., som arbetade i
klassicistisk stil, bidrog väsentligt till
skapandet av Londons stadsbild
genom anläggningen av Regenfs
Park och Regent Street samt
ombyggnaden (1825—37) av
Buck-ingham Palace (se ill. till
London sp. 735—736).
Nashville [næ’sjvill],
huvudstad i Tennessee, För. Stat., vid
Ohios biflod Cumberland. I N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
