Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikolaus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Nikolaus
826
av Ryssland. 1. N. I, f. 1796, d.
1855, son till Paul I. Vid
trontillträdet 1825 utbröt till förmån
för hans äldre broder Konstantin,
som dock avsagt sig tronföljden,
det s. k. dekabristupproret. Detta
kuvades visserl. lätt men fick stor
betydelse, då det stärkte N: s
strängt konservativa kynne och
eggade honom till kamp mot olika
revolutionära symtom. Hans
styrelse blev också starkt
autokratisk. Självhärskardömet visade
sina tryckande sidor genom
spioneri- och censursystem. Det
polska upproret 1830—31
undertrycktes med stränghet, och även
i Finland sökte N. göra
absolutis-men gällande. N:s utrikespolitik
var till en början mycket
framgångsrik och bragte genom krig
mot Persien 1826—28 och Turkiet
1828—29 betydande landförvärv.
Efter februarirevolutionen
understödde N. verksamt de
reaktionära regeringarna, främst den
österrikiska genom intervention i
Ungern. N:s turkiska politik
ledde till Krimkriget (se d. o.).
Nedbruten på grund av de militära
motgångarna därunder och ett
bland folket växande missnöje
med despotismen, avled han under
Nikolaus I.
Nikolaus II och tronföljaren Alexej.
kriget. — 2. N. II, f. 1868, d. 1918,
son till Alexander III, som han
efterträdde på tronen 1894.
Personligen högsint men viljesvag,
kom han snart att behärskas av
reaktionära rådgivare. Vissa
tendenser till en moderatare
uppfattning gjorde sig visserl. i början
gällande såväl i fråga om
behandlingen av Polen och Finland som i
fråga om utrikespolitiken, för
vilken nya riktlinjer anvisades
genom det ryktbara initiativet till
första Haagkonferensen 1899. Men
liksom politiken mot Finland
snart helt behärskades av
våldsamma förryskningssträvanden
(se Finland sp. 1591 f.), upptogs
i Asien en aktiv
expansionspolitik, som inom kort bragte
Ryssland i krigisk konflikt med Japan
(se Rysk-japanska kriget).
Motgångarna under kriget vållade
en inre jäsning, som 1905 bröt ut
i en omfattande revolution och
framkallade såväl försök till en
konstitutionell regim genom
införande av riksduman som
betydande reformverksamhet, framför
allt på jordlagstiftningens område
(se Stolypin). Icke minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
