Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnväg (V. B.) - Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Norrland
1042
—A r k ö s u n d, över Kummelby,
samt K u m m e 1 b y—V a 1
derna r s v i k. Sammanlagd längd
101,6 km. Spårvidd 0,891 m.
Öppnad för trafik 1891, sträckan
Söderköping—Valdemarsvik 1901.
Äg. N:s a. b., Norrköping.
Norrland, Sveriges n.
huvuddel, omfattar Gästrikland,
Hälsingland, Medelpad,
Ångermanland, Härjedalen, Jämtland,
Västerbotten, Norrbotten och
Lappland. — Historia. Redan under
stenåldern torde stora delar av
N. ha varit bebyggda. De fynd,
som gjorts, tyda särskilt för
Ångermanland på en ganska rik
stenålderskultur. Bronsåldern är
däremot synnerligen svagt
företrädd, möjligen beroende på en
klimatförsämring, som enl. vissa
forskares mening medfört
avfolkning i N. Tänkbart är emellertid,
att stenålderskulturen i stor
omfattning häruppe kvarlevt fram
till järnålderstid. Ganska rika
fynd ha i N. gjorts från den
romerska järnåldern. Vid slutet av
forntiden sträckte sig den spridda
bebyggelsen över större delen av
N. längs älvar och kust. Jakt och
fiske voro länge
huvudnäringarna; en ej obetydlig handel tycks
ha blomstrat under vikingatiden,
att döma av myntfynden. Särskilt
viktig var skinnhandeln. —
Landet n. om Svealand, vartill urspr.
även Gästrikland räknades,
kallades under medeltiden Hälsingland
(se d. o.), dess befolkning
hälsingar. Det hade sin egen lag,
Hälsingelagen, bevarad i
uppteckningar från 1300-t:s förra hälft.
Detta ”Stor-Hälsingland”,
omfattande det nuvarande N. med
undantag av dels Gästrikland,
dels Jämtland (norskt från
1100-t.) och Härjedalen, vilka till
1645 tillhörde Norge, började på
1300-t. sönderfalla i olika
land
skap. I likhet med den
uppländska Roslagen voro dessa (upp
till Ångermanlands nordgräns)
indelade i skeppslag.
Kristendomen gjorde i Hälsingland
och Jämtland sitt inträde redan
på 1000-t., om ock hedendomen
länge kvarlevde. Stor-Hälsingland
lädes under Uppsala ärkestift,
dit även Jämtland till 1570 hörde.
En gles svensk befolkning fanns
sedan gammalt även i övre N: s
kustland, urspr. kallat
Norrbotten, från medeltidens slut
Västerbotten. I lappmarkerna härskade
de under svensk överhöghet
stående birkarlarna (se d. o.), vilka
hade monopol på handeln i dessa
trakter. Bygdeå socken i
Västerbotten synes länge ha betecknat
den svenska odlingens nordgräns.
Områdena ovanför denna
uppfattades tidigast som ett
ingenmansland. Kort efter och trol. med
anledning av Nöteborgsfreden
1323, som icke reglerat
förhållandet mellan den svenska och den
karelsk-ryska intressesfären i
n., började emellertid Magnus
Erikssons förmyndare en energisk
kolonisationspolitik, och efter
hand lades hela kustbygden n.
om Kvarken under svenska
kronan. Gränsen mellan N. och
Finland kom till sist att gå mellan
Torneå och Kemi socknar,
överensstämmande med gränsen mellan
Uppsala och Åbo stift. — Gävle
framträder vid 1400-t:s början;
f. ö. saknade Norrland länge
städer. Johan III planerade
grundandet av en rad städer, av vilka dock
endast Hudiksvall (1582) och
Härnösand (1587) kommo till
stånd. Under 1500-t. förlorade
birkarlainstitutionen sin
betydelse, i det att lappmarkshandeln
kom under de kungliga fogdarnas
överinseende. Lappland, där från
1600-t. energisk mission bedrevs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
