Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Norsk litteratur
1072
till bunden form, och versen på
Eggjumstenen, som är den
vidlyftigaste av de norska
runverser-na, har karaktären av en verklig
dikt. Eddadikterna äro
nedskrivna på Island, men många drag
i dem tyda på norsk härkomst,
och av skaldedikternas författare
äro flera norrmän; även den
isländska prosalitteraturen
behandlar till stor del norska
förhållanden (om hela denna västnordiska
fornlitteratur se Isländsk
litteratur). — I Norge kom
först med kung Sverre (d. 1202)
intresset för boklig verksamhet.
Sverre ombesörjde själv
författandet av sin egen saga och skrev
en förträfflig skrift mot
prästernas övermod (1197). Av övrig N.
från denna tid må nämnas
lagarna, den delvis förträffliga
bibelöversättningen St j örn och en
översatt predikosamling (Den
norske homiliebog). Medeltidens
ende namngivne historiske
författare från Norge är T h e o’ dr i
-c u s M o’ n a c h u s, som i slutet
av 1100-t. skrev ett latinskt
arbete om de norska konungarna. -—
Under 1200-t. skapade det starka
konungadömet ett slags
hovlitteratur med ”europeisk” prägel.
Franska dikter och
riddarroma-ner översattes, t. ex.
Tristrams-saga ok Isondar, Flores saga ok
Blankiflur, Karlama gnüssaga och
samlingen Strengleikar 1.
Ljoöa-bok. — Redan innan Norge efter
föreningen med Danmark (1376)
upphört att ha ett hov inom
landets gränser, hade den litterära
verksamhet, som hovet skapat,
avstannat. Den enda litteratur,
landet har från 1300- och 1400-t.,
är en folkdiktning, som icke
ned-skrevs men levde på folkets
läppar. Redan omkr. år 1100 hade
ringdansen trängt igenom i
Norge; de sånger, till vilka man
dansade, kallades danzar 1.
danz-leikar och användes senare ss.
omkväde i de berättande visorna,
folkvisorna (se vid. d. o. sp. 312
f.) 1. bevarade sin självständighet
och kallas då för ”gammelstevet”.
De flesta av dessa dikter ha en
samnordisk prägel. Helt för sig
själv i nordisk litteratur står det
mäktiga Draumkvæde (se d. o.).
— 1 5 0 0 - t. Reformationens
införande betecknar i Norge en
brytning med den nationella
traditionen, så till vida som danskan blev
kyrkans och skolans språk. Den
nya litteratur, som uppstår i
Norge efter reformationen,
skri-ves därför på danska men har
dock en avgjort nationell
karaktär. Hamarkrönikan från omkr.
1550 är en varmt känd skildring
av Hamarbiskopen Magnus’ strid
mot reformationen. Även i
Bergenhumanisten Absalon
Peder ssön Beyers Om N or g is
Rige (omkr. 1567) sättes
forntidens storhet upp mot
samtidens uselhet. I Bergen verkade
även Mattis Stör ssön (d.
1569), som verkställde den första
översättningen av den gamla
latinska krönikan om Norges
konungar. Långt viktigare var
dock Peder Claussön
F r i i s’ (d. 1614) översättning av
Snorres konungasagor, ett verk,
som vann stor spridning och
bidrog till att hålla norskt
natio-nalmedvetande levande. — Under
1 6 0 0 - t. blomstrar den
religiösa litteraturen, predikningar
och psalmer i barockens
överlastade bildstil. Bland
psalmdiktarna märkes Dorothea
Engelbretsdatter (d.
1716), som dock icke hade någon
ursprunglig poetisk begåvning.
Periodens ende verklige diktare
är Petter Dass. — Under
17 Q Q -t ; § förra hälft yepkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
