Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormaryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1401
Ormaryd—Ormbunkar
1402
och smal. Rygg och sidor äro
klädda med fjäll, huvud och buk
med större plåtar. Extremiteter
saknas; dock finnas rudiment av
bakre extremiteter hos t. ex.
Boi-dae (jfr d. o.). Med revbenen, som
äro rörligt förenade med kotorna,
och med bukplåtarna, som genom
muskler stå i förbindelse med
revbenen, kunna O. förflytta sig
sakta glidande framåt; genom
slingringar av kroppen ökas
hastigheten. ögonlocken äro
sammanvuxna till en genomskinlig hinna
över ögonen. Trumhinna och
trumhåla saknas. Tungan är lång,
smal och framtill gaffelformigt
kluven samt kan sträckas ut
genom en springa i nosspetsen, även
då munnen hålles sluten (jfr
Luktorgan). Flertalet tänder
äro smala, spetsiga, bakåtböjda
och tjäna till att fasthålla bytet.
Hos giftiga O. (giftsnokar,
huggormar) finnas i överkäken större
gifttänder med en fåra 1. kanal,
utefter vilken sekretet från en
giftkörtel pressas in i bytets
kropp. Hudömsning äger rum
flera gånger årligen, varvid
hudens hornlager kränges av i sin
helhet. Vänstra lungan är
förkrympt 1. saknas, den högra
försedd med en säckformig
luftreser-voar. O. livnära sig av levande
djur, som sväljas hela. De flesta
äro äggläggande, vissa vivipara.
Till O. höra bl. a. Boidae,
hugg-och maskormar samt snokar.
Ormaryd, järnvägsstation i
Norra Solberga skn, Jönköp. 1.,
knutpunkt mellan
Nässjö—-Oskarshamns och
Anneberg—Or-maryds järnvägar.
Ormastorpsverken, se
Ny-v å n g.
O’rmazd, oriktigt O r m u z d,
den senare iranska formen för
mazdaismens gudsnanm
Ahura-mazda. Se Zarathustra.
Ormbunkar. Unga blad med inrullade
spetsar.
Ormbett, se Ormgift.
Ormbunkar, Filica’les, Fi/lices,
en grupp ormbunksväxter (jfr d.
o.), vanl. med jordstam
(rotstock), från vilken långskaftade
blad med parflikig och ofta
fin-delad skiva skjuta upp. Bladen
äro som unga vanl. inrullade i
spetsen; deras skaft och mittnerv
äro vanl. klädda med bruna fjäll.
Trädartade O. (ormbunksträd)
med smärt, pelarlik, ogrenad stam
och bladrosett i toppen, äro
allmänna i tropiska och subtropiska
regnskogar. Sporer bildas i
spo-rangier, som sitta på undersidan
av bladflikarna, vanl. i små
samlingar, so’ri, skyddade av ett
brun-aktigt fjäll, indu’sium. Sporerna
spridas lätt med vinden; de
utväxa vid groningen till några mm.
stora, gröna, vanl. bladlika
protal-lier. O. växa företrädesvis på
skuggig och fuktig skogsmark, en
del dock på berg och klippor. I
tropikerna äro epifyter (se ill. till
d. o.) vanliga. O. voro mycket
talrika under paleozoiska och
meso-zoiska erorna; c: a 4,000 nu
levande arter äro kända. Vanliga
svens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
