Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar - Oskar, Oscar, svenska konungar - 1. Oskar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1439
Oskar
1440
Oscar I. Litografi av K. O. Cardon efter
målning av K. T. Staaff.
des av L. Wahlman 1922—23, då
även nya glasmålningar av E.
Vigeland insattes (se ill. till
Glasmålning sp. 1306).
Oskar, O s c a r, svenska
konungar. 1. O. I, f. 1799, d. 1859,
ende son till Karl XIV Johan.
Han fick efter sin ankomst till
Sverige 1810 en rent svensk
uppfostran. O. omfattade tidens
liberala och humanitära
strävanden, vilket bl. a. framträdde i hans
skrift Straff och straffanstalter
(1840). Hans politiska åsikter
bragte honom i en viss opposition
till fadern men gjorde honom å
andra sidan sympatisk för den
unga liberala generationen. O.
besteg tronen 1844. Personligen var
han korrekt och tillknäppt och
blev aldrig i egentlig mening
populär. Långt driven
försiktighet och tveksamhet i avgörande
ögonblick röjde sig ej sällan. O.
började med att omdana konseljen
i liberal riktning.
Riksdagsbeslutet om lika arvsrätt för son och
dotter sanktionerade O. mot
Högsta domstolen och halva
statsrådet (1845). Indragningsmakten
avskaffades s. å., skråväsendet
1846, och 1847 antogs en
fattig-vårdsförordning, som i huvudsak
lär ha varit U:s verk. Genom
inverkan av franska
februarirevolutionen 1848 framtvangs en
ombildning av ministären, och
ett kungligt initiativ togs i
representationsfrågan, men då
detta förslag föll vid riksdagen
1850, inträdde en avgjord
dragning åt konservativt håll hos O.
Hans följande ministärer voro
övervägande konservativa, och
representationsreformen
lämnades åsido. Av de inre frågorna var
brännvinsreformen eg. den enda,
som O. hädanefter skänkte
personligt intresse, under det att den
nya tullagstiftningen och
initiativet till järnvägsbyggandet voro
andras verk, främst
finansministern J. A. Gripenstedts.
Däremot var utrikespolitiken O:s
eget verksamhetsområde. Norges
krav på ökad likställighet inom
unionen tillmötesgick han bl. a.
genom resolution om
unionsvap-net och den norska örlogsflaggan.
Under slesvig-holsteinska krisen
1848 (se Danmark sp. 62 f.)
gav han i överensstämmelse med
den svenska folkopinionen
Danmark sitt stöd, både diplomatiskt
och genom truppsändning till
Fyn, och han förmedlade
vapenvilan i Malmö s. å. samt
medverkade vid tillkomsten av
London-protokollen 1850. I samband med
Krimkriget kom Sverige i ett
ömtåligt förhållande till Ryssland,
i det O. drev underhandlingar
om eventuellt ingripande på
västmakternas sida, vilket dock
endast ledde till November traktaten
(se d. o.). På Pariskongressen
1856 vann Sverige en fördel genom
Ålandskonventionen (jfr
Krimkriget sp. 1332). Genom denna
politik försämrades förhållandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
