Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oslo universitet - Oslättfors ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1455
Oslättfors—Osmos
1456
gås examina av s. k. förberedande
prov i vissa ämnen. Var fakultet
har sin ämbetsexamen, som ger
kompetens till skilda offentliga
tjänster [till lär arbanan den
lägre ”adjunktsexamen” och den
högre ”lektorsexamen”, vilka
medföra titlarna cand (ida’tus)
mag (iste’rii), resp, cand(idatus)
phil (olo’giae) 1. cand (idatus)
rea’l(ium)]. Doktorsgrad kan
vinnas men fordras ej för något
ämbete.
Oslättfors, kapell i Hille förs.,
Uppsala stift.
Osma’ner, se Turkar.
Osma’nska riket, se Turkiet.
Osmiri’dium, naturlig
legering mellan osmium och iridium;
förekommer bl. a. på Tasmanien
och Nya Guinea.
O’smium, platinametall, det
tyngsta av alla grundämnen
(spec. v. 22,5), användes i
glödtråden till elektriska lampor
på grund av sin höga smältpunkt
(c: a 2,500°). Atomtecken Os,
atomvikt 190,9. Den viktigaste
föreningen är
osmiumtetr-o x i’ d, OsO4, som bildas genom
förbränning av finfördelad
metall, luktar som kloroxid, är
lätt-flyktig och mycket giftig. Löser
sig i vatten utan sur reaktion.
Osmond [-må’ij], Fl or is, f.
1849, d. 1912, fransk metallograf,
studerade stålets allotropiska
förändringar och införde den
ter-miska analysen i metällografin.
Osmondi’t, se Stål.
Osmo’s (grek., stöt), vätskors
och däri lösta ämnens förmåga
att genomtränga vissa
membraner. Diffunderar vätskan 1. det
lösta ämnet ut ur ett kärl till en
omgivande vätska genom en dylik
membran, talar man om e x o s
-mos, diffunderar den in i kärlet,
talar man om e n d o s m o s. O.
strävar (dock ej alltid hos elektrp-
lyter) att åstadkomma samma
koncentration av varje ämne på
båda sidorna av membranen. Om
därför en lösning av ett ämne
inneslutes av en för det lösta
ämnet men ej för lösningsmedlet
ogenomtränglig (halvgenom-tränglig, semipermea’-bel) membran, vilken på andra
sidan omges av det rena
lösningsmedlet, diffunderar detta in i
lösningen och gör den mera
utspädd. Är kärlet slutet, uppstår
härvid ett inre övertryck, som
slutligen hindrar mera
lösningsmedel att diffundera in. Det
tryck, som då uppnåtts, kallas
lösningens osm o’tis k a tryck.
Finnas på membranens båda sidor
lösningar (av samma 1. olika
ämnen, för vilka alla membranen är
ogenomtränglig), diffunderar
lösningsmedlet från lösningen med
lägre osmotiskt tryck till den med
högre. Härpå grunda sig flera
metoder för konstaterande av om två
lösningar ha samma osmotiska
tryck, d. v. s. äro isoto’niska.
Hy per t o’ni sk är en lösning,
som har högre, hy p o t o’ n i s k
en, som har lägre osmotiskt tryck
än en cells innehåll 1. en
kroppsvätska. — Osmotiska trycket för
utspädda lösningar är enl. van’t
Hoff lika stort som trycket av en
gasmassa med samma temperatur
och volym samt med lika många
molekyler som det finns molekyler
och ioner (för kolloidala lösningar
partiklar) av det upplösta ämnet
i lösningen. Härav framgår
osmotiska tryckets betydelse för
beräkning av molekylarvikt och
dis-sociation. Osmotiska trycket
mä-tes dock sällan direkt utan
beräknas ur den lättare mätbara
frys-punktsnedsättningen (sed. o.).—
En membran, som är
genomträng-lig för ett ämne men ej för ett
annat, kan användas för att skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>