Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paganism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1519
Pailleron—Painlevé
1520
Paul Pamleve.
Riga 1700, varmed Stora
nordiska kriget inleddes, och deltog
i slaget vid Düna 1701.
Tillfångatagen 1705, blev han avrättad för
förräderi. — 2. Gustav v. P.
(Paykull), frih., f. 1757, d.1826,
författare, zoolog, kansliråd 1796.
P. skrev komedin Ordensvurmen
(1785), riktad mot samtidens
or-densväsen; ett mot styckets
uppförande utfärdat förbud gav
Kellgren impulsen till hans kamp mot
ordensväsendet. P. utgav även
monografier över insektgrupper.
Sina zoologiska samlingar
donerade han till Vet. akad. (jfr
Natur-historiska riksmuseet).
Pailleron [pajrå’i)], Édouard,
f. 1834, d. 1899, fransk
dramatiker, led. av Fr. akad. 1882. P:s
komedi Le monde oü Von s’ennuie
(1881; Sällskap där man har
tråkigt, uppf. s. å.), en spirituell
satir över societetslivets
förkonstling, har ofta uppförts även i
Sverige.
Pai-lou, kinesisk äreport, oftast
rest som minnesmärke; består i
allm. av tre, stundom fem
avdelningar, bildade av pelare, den
mittersta avdelningen högst. De
små taken äro ofta täckta med
glasyrtegel. Se ill. till
Byggnadskonst sp. 822.
Paine [pejn], Thomas, f.
1737, d. 1809, engelsk-amerikansk
skriftställare, vilken ivrigt
omfattade franska revolutionens
idéer och personligen deltog i
densamma. I enlighet med dess
principer författade han verket
Rights of man (1791—92) samt
hävdade i arbetet The age of
reason (1794—96; Förnuftets
tide-hvarf, 1865) den s. k. naturliga
religionens deistiska ståndpunkt.
Painlevé [päijlove’], Paul, f.
1863, fransk matematiker och
politiker, 1887 prof, i mekanik i
Lille, 1892 i Paris. P. har utgivit
betydande vetenskapliga arbeten
inom matematik, mekanik och
fysik och framför allt bedrivit
resultatrika forskningar ang. teorin
för differentialekvationer. Invald
i deputeradekammaren 1910 ss.
republikansk socialist, blev P.
1915 minister för
undervisningsväsendet och uppfinningar för
försvaret och mars 1917
krigsminister. Sept.—nov. s. å. var han
tillika konseljpresident. Efter
kriget jämte Herriot ledare för
oppositionen mot det nationella blocket
(jfr Frankrike sp. 532), blev
P. efter vänsterns valseger maj
1924 kammarpresident och var
presidentkandidat efter
Mille-rands avgång s. å. Ånyo
konseljpresident (och tillika
krigsminister) efter Herriots avgång
april 1925, igångsatte P. det
spansk-franska fälttåg mot
rifka-bylerna i Marocko, som våren
1926 ledde till Abd el-Krims
kapitulation. Han lyckades emellertid
ej genomdriva sitt program för
finansernas upphjälpande. Okt.
1925 inträffade en ministerkris,
som medförde finansministern
Caillaux’ avlägsnande, men P:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
