Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pektas - Pektinämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89 Pektinämnen—Pelare 90
åstadkommer koagulering av
pektinämnen.
Pekti’nämnen, kolhydraten
närstående ämnen, som
förekomma i frukter och rötter. Vid
kokning med vatten övergå de i
gelé-artat tillstånd; vid hydrolys
bildas sockerarter och metylalkohol.
Peku’nier (av lat. pecu’nia,
pengar), skämtsam benämning
på pengar. — P e k u n i ä’ r,
penning-, som avser pengar.
Péladan [-da’g], Joséphin,
f. 1859, d. 1918, fransk mystiker
och författare. P. väckte på
1880-och 1890-t. stort uppseende i
Paris, där han utgav sig för
ättling till de babyloniska
konungarna och i samband därmed antog
titeln S a r. Hans viktigaste arbete
är romancykeln La décadence
la-tine. P. har övat stort inflytande
på Strindbergs mystiska och
ockultistiska författarskap.
Pelagiani’sm, se P e 1 a g i u s.
Pela’gisk (av grek, pe’lagos,
hav), havs-, som hör till havet.
Se Havsfauna.
Pela’gius, d. efter 418, brittisk
teolog, uppträdde vid början av
400-t. i Rom, där han gjorde sig
till tolk för en nykter och
moralistisk uppfattning av
kristendomen (p e 1 ag i a n i’s m) :
människan hade sin valfrihet i behåll,
synden vore ej något i naturen
inneboende utan individens fria
handling o. s. v. Mot P. och hans
ännu längre gående
meningsfrände, C o e 1 e’ s t i u s, uppträdde
afrikanska kyrkan och särskilt
Augustinus med skärpa, likaså i
östern Hieronymus. Här vann
eljest särskilt P. anhängare. I
Västern utvisades emellertid
genom kejserligt dekret 419
Coeles-tius jämte andra ledare. Ss. deras
bundsförvanter uppträdde nu
bl. a. Teodoros av Mopsuestia och
Nestorius. Förbindelsen med den
senare drog emellertid även i
östern med sig domen över
pela-gianismen på ett kyrkomöte i
Efesos 431. I Gallien bildades en
förmedlande riktning (Hilarius
av Arles m. fl.), de sedermera s. k.
s e’ m i - (d. v. s. halv-)p e 1 a
-g i a’ n e r n a. Enl. dessa ägde
människan förmåga att vilja, men
den gudomliga nåden vore dock
nödvändig för frälsningen.
Striderna om denna semipelagianism
bragtes till ett slut på synoden i
Orange 529, vilken hävdade
Augustinus’ nådelära, dock med
undvikande av dess mest
karaktäristiska moment (nådens
oemotståndlighet och predestinationen).
Katolska kyrkan har dock i stort
sett en ”semipelagiansk”
uppfattning.
Pelagosa [-gå’sa], italiensk
klippö mitt i Adriatiska havet,
på 42° 23’ n. br. 0,3 kvkm.
Pelarben, se Hörselorgan
sp. 1214 och Kranium sp. 1284.
Pelare (lat. pila’rium),
arkitektoniskt stöd med samma
funktion som en kolonn (se d. o.)
men av annan form än den
cylindriska; även cylindriskt stöd
med mycket stor diameter,
rundpelare. Vanl. är P.
liksom kolonnen försedd med bas och
kapitäl. — Större betydelse och
mera självständig utformning
er-höllo P. först under medeltiden i
samband med valvslagningen (se
V alv). Ur den romanska P.,
vanl. bestående av en tjockare,
oftast rektangulär kärna, som
uppbär arkadmurens tryck, och
därtill anslutna kolonnetter,
knektar, som motta
valvbågarnas och -ribbornas tryck,
utvecklades den gotiska P., som i
anslutning till de allt rikare
valvformerna förvandlades till ett
knippe av genom hålkälar skilda
kolonnetter, knippepelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
